Quantcast
Channel: Jennys handarbeten
Viewing all 779 articles
Browse latest View live

Min dysfunktionella familj del 3

$
0
0
Det här en fortsättning på inlägget Min dysfunktionella familj del 2
 
Året är 2001 och jag går andra terminen på första läsåret i gymnasiet. För mig är skolan en fristad där jag får möjlighet att komma bort från den bottenlösa tillvaro jag har hemma. En tillvaro som präglas av missbruk, våld och psykisk ohälsa. Jag har tröttnat på att leva i en familj med osunda värderingar. Vi som är barn i den här familjen präglas av vår livssituation. Jag och min syster får olika roller
 
Min syster är en rebell
Min syster är precis som jag påverkad av den uppväxt vi fått. Hon har en problematik som är svår för våra föräldrar att hantera. Min skoltid präglades av att jag var duktig i skolan och skötte mig exemplariskt utan hjälp av våra föräldrar. Min systers svårigheter i skolan kom som en chock för vår mamma. När hon började skolan visste inte mamma hur hon skulle hantera situationen.
 
Jag kan fortfarande komma ihåg min systers första skoldag. Det var en dag på hösten 1995. Jag hör henne redan i trapphuset. Hon stampar medvetet hårt i golvet med varje steg hon tar. Sen när hon inser att dörren till vår lägenhet är låst trycker hon hysteriskt och oavbrutet på ringklockan. Samtidigt bankar hon med knytnäven på dörren. Hon skriker i brevinkastet: "KAN NÅGON ÖPPNA PÅ DET HÄR **** STÄLLET?!". När mamma öppnar dörren springer hon förbi mamma in på sitt rum och slänger sig på golvet. Hon gråtskriker: "JAG HATAR SKOLAN! JAG TÄNKER ALDRIG GÅ DIT IGEN!"
 
Den upplevelsen säger mycket om min systers sätt att hantera livet. Hon är en person som har känslorna på utsidan. Hon uttrycker känslorna i samma ögonblick som de uppstår. Det saknas en förmåga att redigera tankarna innan de kommer ut i handlingar. Min syster är ofta väldigt säker på vad hon inte vill. Det är det som hon starkt ger uttryck för. Samtidigt har hon svårt för att säga vad hon vill. På frågan vad hon vill ha i julklapp är standardsvaret "jag vet inte". Ett frustrerande svar med tanke på den höga dosen otacksamhet som levereras när hon inte fått något hon uppskattar. Under årens lopp får jag och de andra i familjen testa oss fram med olika presenter. På så vis kanske man får en liten aning om vad hon gillar. Det blir åtminstone tydligt vad man inte ska ge henne.
 
Min systers sätt att uttrycka sig påminner mig mycket om pappas sätt att vara. Jag ser på henne som en rebell. Hon kompromissar aldrig med någonting. Jag känner ofta att det finns en oro i min systers kropp eftersom hon beter sig som hon gör. Jag försöker ofta reducera hennes känsloutbrott genom att avleda dem genom roliga påhitt och omtanke. Jag tror att man kan hjälpa människor med humor och empati. Det är egenskaper som jag även använder i kontakten med mina föräldrar. Jag är den lojala stöttepelaren. 
 
Jag är den lojala stöttepelaren
Jag försöker att vara lojal mot min föräldrar men de gör det inte lätt för mig. Min pappa berättar saker som jag måste hemlighålla för mamma. Min mamma gör saker som är fel i mångas ögon. Hon lämnar mig ensam med mina systrar eller när det förekommer saker i vårt hem som inte betraktas som normalt förväntas jag vara tyst. Jag får inte berätta något för pappa eller för socialtjänsten. Jag är lojal och känner ofta att jag försöker stödja mina föräldrar i deras liv. De kommer till mig med sina problem och jag försöker vägleda dem i deras relationer och hjälpa dem när det uppstår problem. Många gånger upplever jag att jag har ansvaret för familjen. Det är ett tillstånd som är livslångt. Under årens lopp kommer det att hända många saker där mina föräldrar behöver mitt stöd. 
 
Socialtjänsten är sen länge inblandade i vår familjesituation. Min halvsyster bor i en fosterfamilj. Socialen är inblandade i det beslutet. I min familj förväntas jag säga att allt är bra fast det känns så. Det värsta som kan hända enligt mina föräldrar är att "barnen blir tagna av socialen". Så småningom uppstår en situation där socialen kan hjälpa mig i min livssituation. Jag ser möjligheten och tar den.
 
Fortsättning följer...

16 härvor ullgarn tog slut

$
0
0
För några år sen fyndade jag lite saker på en auktion, bl.a. 16 härvor ullgarn som jag inte visste vad jag skulle göra med.
 
Jag och 16 härvor ullgarn
 
Under våren 2011 fick jag idén att virka en väska efter egen inspiration. Jag visste nog inte vad jag hade satt igång då, för det blev ett intresse för min väska. Jag fick börja virka väskor på beställning åt personer som ville ha en sån väska. 
 
Den första virkade väskan som blev min egna. Den är inte till salu. 
 
År 2012 kom en förfrågan om att ställa ut mina väskor på det nyöppnade galleriet här på ön. Jag ställde ut väskor där det året. Igår fick jag sälja ännu en av dessa väskor. Det var den översta som syns här. Om det finns någon kvar på galleriet nu så är det definitivt den sista. Jag har inte tillräckligt med garn kvar för att kunna göra fler. Tänk att det fanns en tid då jag inte visste vad jag skulle göra med 16 härvor ullgarn. 

Magisk

$
0
0
Känslan att blicka ut över havet är magisk. Det är lätt att drömma sig bort och fundera på vad som finns långt där borta i horisonten.
 
En klippa vid havet
 
Det här är min tolkning av denna veckas tisdagstema

Inspiration till återbruk

$
0
0
Igår var jag i vävstugan här på Sottunga för första gången. 
 
I slutet av den här månaden börjar Mediskursen Vävinspiration och igår skulle det förberedas lite inför kursen genom att reva till en matta. Det heter att man revar en ränning. Jag har aldrig vävt något tidigare så jag tittade mest på och försökte ta in allt. Jag såg också på en kvinna som väver en matta. Jag har fastnat för det här med att återanvända saker i sitt skapande. Det var kul att höra historier om gamla tyger som blir till ränder i en ny matta.  
 
På min dagliga promenad kan de se ut såhär. Regn, blåst och mörker lockar till skapande inomhus. 
 
När jag kom hem igår med en massa ny inspiration om återbruk blev jag genast sugen på att ta fram gamla restgarner och hitta på nya projekt. Jag organiserade vilka garner jag skulle använda och planerade vad jag skulle göra. Det blir nog en hel del som jag kommer ett ha på mitt bord på julmarknaden. Än så länge har jag bara en babyfilt och de här tossorna färdiga. Tossorna har jag dock inte gjort själv
 
Stickade tossor som består av fyrkanter som sys ihop. 
 
Den här virkade tubhalsduken använder jag alldeles för lite och den har helt fel passform. Den är som en otroligt lös krage snarare än en tubhalsduk. Därför fick jag idén att virka om den. Jag repade upp en liten bit av den och virkade en kortare kedja av luftmaskor som jag slöt ihop till en ring med en smygmaska. Sen virkar jag bara fasta maskor runt tills garnet nästan är slut. Jag ska spara en liten ände på garnet till att sy ihop ändorna på på tubhalsduken. 
 
Stycket till höger ger en liten vink om hur den nya tubhalsduken kommer att se ut. 

Det är hopplöst att bo hemma

$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget Min dysfunktionella familj del 3 
 
Året är 2001 och jag är 17 år. Det första läsåret på gymnasiet börjar gå mot sitt slut. Sommaren står fär dörren och jag har ännu inte fått ett sommarjobb. Jag har knappt sökt ett jobb. Det känns som att sommaren kommer snabbare än vad jag hade räknat med.
 
Skolpsykologen hjälper mig söka sommarjobb
Jag går fortfarande hos skolpsykologen och kommer att gå hos henne hela gymnasietiden. När jag säger till henne att jag inte har sommarjobb hjälper hon mig söka jobb. Vi ser vad som finns ledigt och åker till arbetsgivarna för att presentera mig. Jag känner mig inte alls motiverad och arbetsgivarna verkar inte intresserade av mig. När vi besöker en arbetsplats där de söker en diskare tittar en arbetsgivare på mig och tycker att jag ser för mager och klen ut för att orka bära alla kastruller och grytor. Jag blir lite kränkt och känner att jag inte ens får en chans, men jag sörjer inte för att jag blir utan jobb.
 
Jag ser efter mina syskon
För mig känns det inte helt självklart att ha ett sommarjobb den här sommaren. Jag lockas inte av pengarna utan inser istället att jag behövs lika mycket hemma även om mamma håller inte med. Hon gillar inte att jag är utan jobb den här sommaren men samtidigt lämnar hon mig ständigt ensam med mina syskon. Jag funderar ofta på hur det hade gått om jag inte hade varit hemma. Jag ser efter mina syskon när mamma jobbar. Ibland händer det att hon går på krogen utan att jag vet när hon kommer hem som så många gånger tidigare
 
Det är hopplöst att bo hemma
Jag har sen länge tröttnat på den livssituationen som råder i min dysfunktionella familj. Det är verkligen som en giftorm. En giftorm är alltid dödlig och det enda jag kan göra är att lämna allt och försöka bygga upp mitt egna liv. 
 
När två kvinnor från Socialtjänsten kommer på besök en dag under den här sommaren kan jag inte hålla mig längre. Under hela uppväxten har jag varit lojal mot mina föräldrar. Tidigare har jag inte berättat för Socialtjänsten hur hopplöst det är att bo hemma. Jag har inte berättat om hur mamma lämnar mig med allt ansvar eller att hon bjuder in farliga män som gör hemmet till en otrygg plats. Jag har inte heller berättat att hela min uppväxt präglats av missbruk, våld och psykisk ohälsa. Många år har jag varit lojal mot min mamma och hon har ständigt besvarat min lojalitet som en giftig orm. 
 
När kvinnorna från Socialtjänsten kommer säger jag till dem att jag tröttnat på att bo hemma. Jag har velat flyttat hemifrån sen en lång tid tillbaka. Tidigare har jag trott att jag saknat möjligheter för det men nu berättar de här socialarbetarna för mig att jag kan få hjälp med både ekonomi och bostad. Jag tar vara på den möjligheten.
 
Fortsättning följer...

Fluffiga restgarnsprojektet

$
0
0
Igår fick jag idén att använda upp några nystan med fluffiga restgarner. Det är inte jättemycket av varje garnnystan så jag får se hur långt det räcker.
 
Diverse fluffiga garnnystan som jag fick när min moster rensade ur sitt garnlager

Det finns mest av det grå och det blåaktiga nystanet. Därför fick de bli basränder för en rätstickad halsduk. Den andra färgerna blir det någon rand av här och där under stickningen. Jag tror dock att jag kommer att följa det här mönstret som växer fram om det funkar med garnmängden. 
 
En fluffig halsduk som jag stickar med med 9 mm stickor. Snabbt går det!

2 olika purjolökar

$
0
0
Här på Sottunga finns det en pensionerad fiskare som har ett makalöst grönsaksland där jag ibland får förmånen att gå och plocka åt mig av grödorna. Idag fick jag plocka purjolök ur landet. Jag valde en normalstor och en jättestor. De flesta purjolökarna i grönsakslandet var gigantiska. Jag frågade gubben om de smakar annorlunda när de är så stora. Han sa att jag kunde ta en av var sort för att testa skillnaden. Därför föll valet på dessa två. Vad jag ska laga av dom är ännu oklart. Eventuellt klipper jag ner dom och fryser in för att spara till vintern. 
 
Den som ser liten ut är egentligen en helt normal purjolök. Den andra är gigantisk. 
 
En vanlig och en gigantisk purjolök.

Jag tänkte om

$
0
0
Jag tänkte om lite med det fluffiga restgarnsprojektet. Jag kände att det ljusblå garnet inte alls passade in och ränderna blev för smala. Det blev ett tamt intryck med en missplacerad blå rand. 
 
Den blivande halsduken före
 
Jag valde att behålla alla garner utom det ljusblå nystanet. Det är i och för sig en blå ton i den nya stickningen också men jag inbillar mig att den inte är lika lysande blå. Kanske den blå tonen försvinner lite när halsduken växer fram. Jag gör ränderna bredare nu också så det blir ett annat intryck. Bredden blir lite beroende på känsla. Om garnet tar slut får jag fylla på med liknande garn. 
 
Den blivande halsduken efter

Höstväder

$
0
0
Det är tydligt att det är höst. Dimman ligger tät och det har regnat och blåst mycket den här veckan.
 
Lite disigt i luften
 
En övergiven strand
 
Sjögräs har sköljts upp på stranden. Ett träd har gått av. 
 
Strandbastun
 
Löven blåser av träden och lägger sin som en matta på marken.
 
På skogsstigen på väg in i Degermossen där jag brukar plocka blåbär. Nu är den tiden förbi.

Den kontrollerande mamman

$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget Det är hopplöst att bo hemma.
 
Det är sommar. Året är 2001 och jag är 17 år. Jag är hemma i lägenheten med mina systrar. Mamma har inte kommit hem från jobbet ännu. Två kvinnor som jobbar på socialen har kommit på besök. 
 
Planeringen av flytten
Jag sitter i vardagsrummet och diskuterar möjligheten att flytta hemifrån med två socialarbetare. Den ena kvinnan som är ung har hyrt en bostad hon planerar flytta ifrån. Hon säger till mig att jag skulle kunna ta över den. Jag måste förstås träffa hyresvärden först. Jag undrar hur jag ska klara mig ekonomiskt eftersom jag inte är beredd att ta studielån under gymnasietiden. Den andra socialarbetaren säger att jag kan få ett utkomststöd  utbetalt varje månad från socialen under de år jag går i gymnasiet. Jag ser det här som en fantastisk möjlighet vilket det också är. Allt fungerar väldigt smidigt och det känns bra att jag kan få den här hjälpen från socialen
 
Den kontrollerande mamman
Mellan mig och min mamma har stämningen varit tryckt länge och jag är säker på att hon inte hade gått med på att låta mig flytta hemifrån. Jag upplever att min mamma har förändrats mycket det senaste året. Det var något som hände när hon var inlagd på den låsta institutionen. När mamma var inlagd där pratade hon om att hon kände sig kontrollerad av personalen. Efter att hon kommit hem från institutionen var det som om hon hade tagit kontrollen med sig. Hon blev den kontrollerande mamman och det blir mer och mer tydligt att hon är en narcissistisk förälder. Det märktes på sättet hon hanterade att hon läst min dagbok.
 
När beslutet om att jag ska flytta hemifrån är taget vet jag inte hur jag ska berätta det för mamma. Det känns inte helt bra att gå emot mamma men jag har andra vuxna som stöder mitt beslut. Jag överlåter hela processen åt socialen. De berättar för mamma och hjälper mig med alla praktiska detaljer. Det känns rätt att flytta hemifrån nu samtidigt som jag har skuldkänslor för att jag lämnar mamma med allt ansvar. Om jag inte hade känt någon skuld i att jag flyttar hemifrån och lämnar mamma med allt ansvar så hade hon ändå varit noga med att visa mig att det är så. 
 
Mamma känner sig överkörd. Jag hör henne prata i telefon med en väninna. "Jenny ska flytta. Jag fick inte bestämma någonting. De körde över mig." Hon säger det högt och tydligt när hon ser mig passera genom rummet. Hon pratar ofta om mig när jag är närvarande på det här sättet. Då blir jag kränkt och känner skuld. Hon får det ofta att låta som att det är fel på mig.  

Här kommer låten Ikaros med Björn Afzelius. En låt som gavs ut mitt födelseår 1984. Vid den här tiden i min livshistoria är det dags för mig att pröva mina vingar. 
 

Så här ser det ut där jag är

$
0
0
En övergiven strand. Det är nog ingen som vill ta sig ett dopp nu.
 
De gulnade asplöven blåser ner från träden och bildar en matta på marken. 
 
Disigt i luften. Typiskt höstväder här i skärgården.
 
Det här är min tolkning av denna veckas Fototriss

Det här är min historia del 1

$
0
0
En dag i augusti började jag skriva på en historia. Det började som ett försök att skriva om min uppväxt, men ju mer jag skrev desto starkare minnen kom det fram.  Det här är berättelsen om mitt liv. 
 
Under årens lopp har jag fått många frågor av familj och vänner som berör olika upplevelser i mitt liv. Jag har inte alltid kunnat svara på frågorna av olika anledningar. Det är svårt att prata om allt som har hänt. Det talade ordet vill inte alltid komma ut och det är anledningen till att jag skriver om det. En annan anledning till att jag inte har kunnat berätta om allt är det är en lång process av händelser som bildar en helhetsuppfattning. Det skulle bli en lång monolog att berätta muntligt. 
 
Jag har delvis bearbetat mina minnen genom att skriva den här berättelsen. Jag går i terapi för att bli av med den traumatiska känslan som finns kopplad till mina upplevelser. Den här berättelsen är svår att helt lägga bakom sig fast åren har passerat. Den har blivti en del av mig. Jag vet att det finns krafter som inte vill att den här berättelsen ska komma ut men min vilja att berätta är en aningen starkare kraft.
 
I den andra delen av berättelsen som jag snart är klar med kommer jag att beskriva tiden efter högstadiet fram tills jag fyllde 18 år. Det kan verka som en kort period men den var otroligt händelserik. I den avslutande tredje delen av min livshistoria behandlas min första tid som vuxen. 
 
Det här är den första delen av min historia. Den består av 20 inlägg som beskriver tiden från min födelse tills dess att jag gick ut grundskolan. 
 

En bohemisk flickdröm

$
0
0
Det här är en fortsättning på berättelsen om mitt liv. I det förra inlägget berättade jag om beslutet att flytta hemifrån. Ett beslut som togs sommaren 2001 då jag var 17 år. 
 
Jag hyr ett rum på en vind
Jag får hyra ett rum på en vind i ett egnahemshus som ligger ett stenkast från skolan. På vinden finns två sovrum. Ett sovrum på vardera gavel av huset. Det finns också ett badrum, en liten hall och ett allrum som används som kök. I allrummet finns ett väl tilltaget matbord. På bordet ligger en mörkblå vaxduk med ett vitt mönster på. Det finns även ett gammalt träskåp i rummet som används som skafferi. 
 
I hallen står ett kylskåp. Kylskåpet har ett frysfack som är så litet att det är tveksamt om det ryms en påse frysta ärtor där. Ovanpå kylskåpet står en mikro. I allrummet finns en skänk som det står en kokplatta på. Mat tillagas alltså på en kokplatta eller i mikron. Det är en daglig utmaning att fundera på vad man ska laga till middag. När det är dags att diska får man gå till badrummet. Jag diskar i handfatet och låter disken torka i diskstället som finns bredvid.
 
Det finns ingen dusch i badrummet så duscha kan man inte göra på vindsvåningen. Det gör man längst ner i huset. Jag vet inte hur många gånger jag går förbi familjen som bor på bottenvåningen endast iförd handduk på väg ner till källaren för att duscha. Vid ett tillfälle när jag verkligen behöver duscha har familjen gått i bastun. De sitter snällt kvar inne i bastun medan jag i anslutande rum tar mig en dusch. Jag funderar ibland på vad de såg genom glasdörren. 
 
En bohemisk flickdröm
Mitt sovrum ligger direkt till vänster när man kommer upp för trappan som har flera funktioner. När jag lämnar tvättkorgen med smutstvätt i trappan försvinner den och kommer tillbaka rentvättad och vikt av frun i huset dagen efter. Hon tar även in posten till mig. På översta trappsteget brukar posten ligga varje dag. 
 
När man öppnar dörren till mitt sovrum ser man enkelsängen till höger under snedtaket. Till vänster om dörren står en sekretär i lackad furu. Sekretären omges av två rosenmönstrade tygfåtöljer. Vid fönstret som är mittemot dörren står ett runt bord med en lindblomsgrön vaxduk på. Precis bredvid dörren till vänster står ett litet vitt toalettbord. 
 
Jag trivs otroligt bra i mitt nya hem. Det är en bohemisk flickdröm. Jag känner friheten i att få vara en tonåring och fokusera lite mer på vad jag vill. Jag hoppas få komma bort från den dysfunktionella familjen och börja odla mina egna intressen. 
 
Det blir inte riktigt som jag hade föreställt mig. Min dysfunktionella familj verkar inte vilja släppa taget. 
 
Fortsättning följer...

Känslig

$
0
0
Jag tycker  att gräset som växer i bergsskrevor ser så känsligt ut. Det är tunt och rör sig lätt i vinden. 
 
 
Det här är min tolkning av denna veckas tisdagstema

Jag köper mitt första garn

$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget En bohemisk flickdröm
 
Jag köper mitt första garn
När jag flyttar hemifrån under sommaren 2001 öppnar sig en värld av möjligheter för mig. Helt plötsligt kan jag odla mina egna intressen och vara den tonåring jag faktiskt är. Det finns en frihet i att få en egen ekonomi. Jag lever på utkomststöd och en liten studiepenning men det räcker långt eftersom de enda räkningar jag har är hyra och mobiltelefon. Jag köper mycket kläder, CD-skivor och andra saker. Under hösten föds min kreativa sida. Jag köper mitt första garn i en handarbetsaffär i Mariehamn: en härva vinrött garn och en härva mörkblått garn. Det är mina favoritfärger under den här tiden. Jag köper också ett par stickor eftersom jag har fått idén att sticka en pläd. Garnet är ett hopplöst garn av okänt ursprung som trasslar sig lätt och pläden blir aldrig färdig. 
 
Mina första stickor har jag fortfarande kvar. 
 
Det sista av det röda garnet hamnade i den här pläden och den sista kvarlevan av det blå garnet finns i den här blå pläden
 
I nästa inlägg i min livshistoria ska jag berätta om vad som hände med relationerna i mitt liv när jag flyttade hemifrån. Jag trodde att det gick att flytta ifrån allt men det blev inte som jag hade förväntat mig. 

Virkad tubhalsduk

$
0
0
För något år sen virkade jag en tubhalsduk i det självrandande garnet Järbo Stella men jag har använt jag alldeles för lite och den har helt fel passform. Den är som en otroligt lös krage snarare än en tubhalsduk. Därför fick jag idén att virka om den. 
 
Jag repade upp en liten bit av den och virkade med virknål 6 mm en kortare kedja av luftmaskor som jag slöt ihop till en ring med en smygmaska. Sen virkade jag bara fasta maskor runt tills garnet nästan är slut. 
 
Den blir både längre och smalare än den förra modellen. 
 
När garnet nästan var slut sparade jag en liten bit att sy ihop ändorna med.
 
Den blev så lång att man kan vira den dubbel. 

Såhär blev den. 

Passkontrollen till mardrömslandet

$
0
0
Det här är en fortsättning på berättelsen om mitt liv. 
 
Året är 2001 och jag är 17 år. Under sommaren flyttar jag hemifrån. Jag tror att det ska lösa alla mina problem, men så blir det inte. Den sista tiden innan jag flyttar hemifrån präglas av en känsla av att befinna sig vid passkontrollen till mardrömslandet. En känsla som beskriver den tillvaro som kom att bli min vardag en lång tid framöver.
 
Såhär skrev jag i min dagbok vid den här tiden:
 
"29 juli 2001
Jag kan inte sova. Klockan är 5.36. Känslan av att somna känns som att gå igenom passkontrollen till mardrömslandet. På onsdag ska jag äntligen flytta. Jag undrar när mamma ska komma hem."
 
Passkontrollen till mardrömslandet
Jag hade drömt om att flytta hemifrån sen jag var 14 år. Jag letade hela tiden efter möjligheter som skulle ta mig till det målet. Till slut fick jag möjligheten och tog den, men min väntan hade varit lång. När jag flyttar hemifrån är jag deprimerad. Jag har fört ett krig mot våld, missbruk och psykisk ohälsa under en längre tid. Nu mår jag själv psykiskt dåligt. Den sista tiden jag bor hemma präglades mina nätter av en väntan på sömn. Jag har svårt att sova för att jag känner mig otrygg hemma. Jag drömmer mardrömmer och sover oroligt. Svårast är det när mamma är ute och roar sig på helgerna. Jag vet inte när hon ska komma hem och inte heller om hon är ensam eller har en man med sig. Väntan på sömn och ovissheten om när mamma kommer hem känns som att stå vid passkontrollen till mardrömslandet
 
Mardrömslandet
När jag har flyttat hemifrån förändras mina relationer. Jag tror att jag flyttar till friheten, men min dysfunktionella familj dras till mig. Det känns ibland som att de inte klarar av tillvaron utan mig, men något händer i relationerna. Det sker sakta en förskjutning. När jag bodde hemma präglades mitt liv av relationen mellan mig och min mamma. Nu kommer min mamma hamna lite i skymundan för något annat. Den relation som kommer att börja dominera min tillvaro allt mer är den mellan mig och min pojkvän. Det känns som att jag står i passkontrollen till ett nytt land. Jag tror att jag är på väg till en bättre plats, men det kommer att visa sig att jag har rest till Mardrömslandet. Ett land som är svårt att lämna. 

Röda grytlappar

$
0
0
Jag har startat en massa handarbetsprojekt i år. Speciellt den här hösten har jag varit inspirerad att skapa både det ena och det andra. Ibland har jag blivit lite irriterad på mig själv över att jag startat upp en massa saker istället för att göra färdigt en sak i taget. 
 
Nu har jag bestämt mig för att ta det som det är. Jag låter inspirationen flöda fritt och gör det jag känner för. Igår kände jag för att börja färdigställa några påbörjade projekt. Jag blev klar med tubhalsduken och gjorde det sista på de här grytlapparna
 
Virkade grytlappar. Här finns en beskrivning på den virkade rutan jag utgår från. 

Mina resor till mardrömslandet

$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget Passkontrollen till mardrömslandet
 
Det är höst och året är 2001. Jag är 17 år och går andra året på gymnasiet
 
Mina resor till mardrömslandet
Klyftan som finns mellan min bakgrund och den tillvaro som gymnasietiden präglas av blir allt större efter att jag har flyttat hemifrån. Det känns som att jag lever ett normalt liv på dagtid i skolan medan jag på nätterna reser till mardrömslandet allt oftare. I mardrömslandet lever jag i en destruktiv relation med min pojkvän. Mina resor till mardrömslandet bemöts med kritik från skolpsykologen, mina vänner och min familj. Kritiken gör att jag berättar allt mindre. För nya bekantskaper som dyker upp genom åren berättar jag inget om min pojkvän, förutsatt att de inte frågar om det. Då kanske jag berättar något, men mardrömslandet håller jag hemligt. 
 
I mardrömslandet är det svårt för mig att veta vad som är rätt och fel. När jag besöker mardrömslandet första gången är det med inställningen att jag ska bygga upp detta krigsdrabbade land och göra det till ett välfungerande land men det blir inte som jag tänkt mig. 
 
Vi är båda präglade av svårigheter i barndomen
När förhållandet mellan mig och min pojkvän inleds är vi båda två personer som har saknat kärlek i våra liv. Vi är båda präglade av svårigheter i barndomen. Det som skiljer oss åt är hur vi hanterar de svårigheter vi gått igenom. Han är besviken på det liv han haft och riktar sin negativa känslor utåt. Hos mig finns det också en besvikelse på livet men jag riktar den inåt och mot mig själv. Jag tänker ofta att det är jag som måste ta ett ansvar för att livet ska bli som jag vill ha det. Min pojkvän har svårt att gå framåt i livet. Han ältar ofta det förflutna. Det känns ibland som att han lever kvar i en annan tid. Många gånger försöker jag förklara för honom att man måste vända blicken bort från det förflutna och istället se mot framtiden.
 
Jag pratar ofta om mitt målinriktade beteende. Under flera års tid strävade jag mot målet att flytta hemifrån. När jag lyckades uppfylla det målet står nästa mål och väntar. Under sommaren 2001 började jag gå i bilskola. Mitt mål är nu att ta körkort till 18-årsdagen i januari 2002. 
 
Fortsättning följer...

En dikt till hösten

$
0
0
Med hösten kommer en viss känsla av sorg. Varför förvandlas mitt hem åter till en borg?
Kan det bero på kyla, regn och vind eller att jag stängt sommarens grind? 
Jag vet inte riktigt men mörkret verkar vara väldigt viktigt.. 
Löven faller från träden och det hörs ett svagt sus. Jag saknar mitt dagsljus! 
Hösten har liksom alla årstider sin tjusning. Fast jag har om detta inte en susning.
 
 
 
Viewing all 779 articles
Browse latest View live