Quantcast
Channel: Jennys handarbeten
Viewing all 779 articles
Browse latest View live
↧

Genom is och mörker

September 23, 2014, 9:40 am
$
0
0
Tänk hur annorlunda skärgårdstrafiken var förr. Det finns fortfarande kvar en bild av att skärgårdsbor ännu lever under liknande förutsättningar, vilket inte alls stämmer. Idag finns det betydligt bättre förbindelser. Idag är problemet snarare hur man ska kunna upprätthålla den goda standarden när det finns politiker som vill spara pengar på skärgårdstrafiken. Inbesparingar som gör att man går bakåt i tiden snarare än en utveckling för de som bor i skärgården.
 
Den här filmen finns att hitta bland andra filmer och artiklar i Svenska yles arkiv. 
 
 
 
 
↧
Search

Gideons doptavla

September 24, 2014, 3:06 am
$
0
0
Så blev den till slut färdig. Broderade tavlor i korsstygn har det blivit några stycken, men den här är den första som har en oval flexiram. Lite trixigt att få på ramen men efter lite ändringar hit och dit så lyckades det till slut. Jag är nöjd med slutresultatet :)                                                                                                                                   
Gideons doptavla.
↧
↧

Ett svagt förtroende för vuxenvärlden

September 24, 2014, 6:53 am
$
0
0
Det här är en fortsättning på min livshistoria. I det förra inlägget berättade jag om julen år 2000. Den julen åkte jag med familjen på kryssning. 
 
Ett svagt förtroende för vuxenvärlden
Nu har det blivit ett nytt år i berättelsen om mitt liv. Året är 2001 och jag fyller 17 i början av året. Det här är ett år då jag slits väldigt mycket mellan olika tankar, både synen på mig själv och synen på andra grumlas. Jag har svårt att veta vem jag ska lita på och mitt förtroende för vuxenvärlden är svagt. Det är flera händelser under det här året som ligger till grund för det svaga förtroendet. Skolan är fortsättningsvis min trygga plats i tillvaron. Där finns det vuxna som ger mig bekräftelse. Den bekräftelsen gör att jag kan sträva mot nya mål fast jag samtidigt upplever situationen hemma som näst intill sinnessjuk.
 
Såhär har jag beskrivit situationen i min dagbok från det året:
 
"4 februari 2001
Det är som ett spel där mamma sitter med alla kort på hand. Alla andra har endel (eller inget) kort gemensamt med henne. När mamma lägger fram ett kort kollar de andra som är med i spelet om de har det. Är det bara jag som är den andra personen att ha det kortet så måste jag förklara mig. Det kan också vara så att hon bara visar sina kort åt vissa eller ger hintar och då får man lov att lista ut det själv. Än en gång har det visat sig att jag inte får spela huvudrollen ensam i mitt liv, vilket är väldigt jobbigt.
 
Inte nog med det här spelet så har man andra test att stå inför. Endel testar kunskapen, andra testar känslor och endel testar styrka eller kondition. Endel testar hur långt man kan gå vad gäller förtroende, egenskaper, reaktioner. Okej, jag är väl tvungen att vara ett föremål för alla som vill sätta mig på prov."

Året 2001 kom låten I'm not a girl, not yet a woman med Britney Spears. Det är ett år då synen på mig själv och vuxenvärlden som jag sakta är på väg in känns väldigt grumlig. Jag vet inte vem jag ska lita på och jag vet inte heller om jag kan lita på mig själv. Vem är jag egentligen? Jag söker efter svaret och försöker ta mig bort från den förvirrande tillvaro som jag befinner mig i. 
 
 
↧

Att slakta ett hopplöst projekt

September 24, 2014, 8:53 pm
$
0
0
I flera år försökte jag sticka en tröjklänning. Mönstret var inte svårt och det hade varit ett helt okej långtidsprojekt, om inte jag hade valt ett hopplöst akrylgarn att sticka i som gjorde att plagget kändes obehagligt att ha på sig. Jag var också nybörjare på att sy ihop sömmar vilket gjorde att framstycket och bakstycket bubblade sig i sidorna och blev hopplöst fult. 
 
Redan förra hösten började jag slakta det här hopplösa projektet och göra något som funkar istället. Jag virkar grytlappar av garnet. De första två som jag gjorde såldes på galleriet där jag ställer ut min verk. De här som jag virkar nu hamnar nog till julmarknaden.
 
En slaktad tröjklänning och en grytlapp under uppväxt.
↧

Pläden

September 26, 2014, 11:57 am
$
0
0
För några dagar sen påbörjade jag en pläd av enfärgade rutor. Jag har bestämt mig för att mönstret kommer att se ut som följer. 4 rutor som upprepar sig diagonalt. 
 
Den fula bakgrunden är golvet i vindsförrådet. Just nu är det bästa platsen att fotografera saker på. 
 
Rutor som upprepar sig diagonalt. 
↧
↧

Den mentala magsjukan

September 26, 2014, 12:56 pm
$
0
0
Förra veckan jag gick på EMDR-behandlingen präglades av ilska och besvikelse som blommade ur det traumatiska minnet. Den här veckan har det varit helt andra saker som kommit fram. Jag känner panikångest och stark empati. Det uttrycker sig på olika sätt.
 
Panikångesten trycker och värker i bröstet och jag blir trött. Det känns outhärdligt och jag undrar hur jag ska överleva. Jag känner mig orolig och vet inte vad jag ska göra. Jag är rastlös samtidigt som jag är väldigt trött och slut i kroppen. För mig känns det som att en mental magsjuka. Jag är trött och vill vila men får ingen ro för att det snurrar så mycket inuti mig. Tankarna snurrar runt och gör mig illamående. Det känns som att jag vill kräkas ut allt det hemska genom tankar och känslor. Kanske är det en del av den helnande processen. 
 
Den starka empatin kände jag bl.a. av igår när jag träffade min syster. Jag insåg hur hon försöker överleva dagarna trots att det finns mycket problem i hennes vardag som hon lider av. Jag kände hur jag tog på mig hennes känslor väldigt mycket. Vi promenerade genom kvarteren där vi växte upp. Vi mindes olika saker vi upplevt där. För henne som är yngre är minnena inte alltid lika tydliga som mina. Samtidigt har hon också andra upplevelser som jag inte delar. Det är svårt för mig att se hur hon lever kvar i en tillvaro som liknar den jag lämnat. Å andra sidan beundrar jag hennes mod att orka igenom dagarna med de problem hon har. Jag beundrar även att hon tidigare i livet har satt tydliga gränser mot andras beteende. Det är lätt att förstå hennes trötthet över att problemen inte tycks ta slut. 
 
I kategorin Livet innan bloggen skriver jag om det som jag betraktar som mitt gamla liv. Ett liv som jag har lämnat för mitt nya liv med så mycket livsglädje, omtanke, trygghet och frihet. Förra veckan på EMDR-behandlingen skulle jag berätta om min trygga plats. Den trygga platsen är en viktig del i behandlingen.
 
I mitt gamla liv hade jag en plats dit jag brukade åka för att få en paus och andas ut när tillvaron kändes hopplös. Det var hit jag brukade åka. Igår återvände jag dit. Havet har alltid symboliserat frihet och drömmar för mig. Jag satt där och mindes hur jag haft det och tänkte samtidigt på hur långt jag kommit i mitt liv. Jag lämnade det gamla livet för något nytt och okänt som blev det bästa som kunde hända mig. 
 
Den trygga platsen i mitt gamla liv. En plats där jag kunde få en paus från den svåra livssituationen jag levde i. 
↧

En äppelkaka

September 27, 2014, 12:35 am
$
0
0
Om lite mindre än 2 timmar kommer min pappa och hans nya kärlek hit och hälsar på. Det är första gången hon kommer till ön. Jag har varit uppe tidigt och röjt här hemma. Det finns ännu lite kvar att städa. Jag har en tendens att dra ner saker här och där när jag är ensam. Det värsta är egentligen alla påbörjade handarbeten som ligger här och där. Jag är ju en sån som hoppar mellan projekten. Det kanske ni märkt.. ;)
 
Jag har också bakat en äppelkaka nu på morgonen som jag ska bjuda dom på. Receptet har jag fått av en f.d. klasskompis på förskollärarutbildningen som jag gick för några år sen.
 
Jag började med att mäta upp sockret. Jag älskar min sockerburk. :)
 
Äpplena har jag fått från en som var på skördefesten. De kommer från Ängö i Vårdö.
 
Äppelkakan är färdig. 
↧

Kaffegäster och ett besök på kyrkogården

September 27, 2014, 8:46 am
$
0
0
Pappa och hans nya kom på en dagsutflykt till Sottunga över dagen och hälsade på mig. Vi drack kaffe och äppelkakan som jag bakade imorse. Hon beställde en doptavla av mig till sitt nyfödda barnbarn. 
 
Givetvis var den ständiga följeslagaren med. En följeslagare som är rädd för att åka färja, men som återhämtar sig från chocken lika snabbt varje gång hon tagit sina första steg iland. Sen springer hon runt överallt som om hon inte gjort annat. :)
 
Pappas hund

Vi avslutade eftermiddagen med ett besök på kyrkogården. Kyrkan är verkligen vacker på hösten. 
 
Maria Magdalena kyrka i Ålands södra skärgårds församling (Sottungas kyrka)
 
Klocktornet 
 
Kyrkogården med utsikt över Kyrkviken
 
Minnesstenen
 
Sen promenerade vi ner till hamnen och väntade på färjan.
 
De åkte hem med m/s Ejdern.
↧
Search

Arkitektur

September 28, 2014, 1:31 am
$
0
0
Denna veckas tema i Fototriss är arkitektur. Arkitektur är något som betyder mycket för mig. Min pappa är byggnadsarbetare och har berättat många historier under årens lopp om byggnadstekniker. Jag har lyssnat med stor fascination. Jag tycker att det är otroligt intressant att veta hur man bygger hus, broar, färjfästen m.m.
 
Jag lockas även av historier om gamla tiders byggnadsmaterial. Alla byggnader har en historia att berätta. Jag gillar gamla tekniker och byggnadsstilar. Jag tycker ibland att nya hus kan vara lite opersonliga, men samtidigt förstår jag vikten av rätt hus på rätt plats. Det är en fröjd för ögat när jag ser ett hus som är helt anpassat för sin omgivning.
 
Min pappa och jag kan diskutera arkitektur hur mycket som helst. Det är jättesvårt att gå någonstans med honom utan att vi diskuterar husen vi ser. Varje gång jag flyttat i mitt liv så tittar han på fasaden först och försöker avgöra när huset byggdes. Därefter kan man diskutera kvaliteten på bostaden efter vilka material och tekniker som använts när den byggts. Ja, han är lite arbetsskadad och det går i arv ;)
 
Idag tänkte jag visa bilder från ön där jag bor. Här finns få nybyggda hus. De flesta hus är byggda för väldigt länge sen. Jag bor i ett hus som byggde 1950. Miljön här präglas mycket av målade trähus ofta röda. Ni känner säkert till stilen rött hus med vita knutar. 
 
Sjöbodarna i Munkvik en sommarkväll.
 
Kyrkan på hösten.
 
En sommarstuga om våren. När scillorna växer i gräset är våren här. 
 
Det här är min tolkning av denna veckas Fototriss. 
↧
↧

Mamma avslöjar oss

September 28, 2014, 11:09 am
$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget Ett svagt förtroende för vuxenvärlden
 
En stor omställning
Det blev en stor omställning för mig när mamma kom hem den där decemberdagen år 2000. När hon var borta i över två månader hade jag haft fullständig frihet. Nu skulle jag plötsligt anpassa mig efter en förälder som är hemma och bestämmer över min tillvaro. Det första jag inser är att jag inte kan träffa min pojkvän längre, åtminstone inte i samma omfattning. Under slutet av året 2000 är jag fortfarande osäker på vad vi har för relation. I början av år 2001 börjar jag bli mer och mer säker på att vi är ett par. Jag betraktar han mer och mer som en pojkvän. Vi träffas i smyg när möjligheterna uppstår. Han kommer hem till oss flera gånger. Mamma tror att han kommer för att hälsa på henne men det är inte så. Han håller en distans till mamma så de får en kompisrelation. Relationen mellan min pojkvän och mig håller vi hemligt för min familj. Vi visar inget när personer i min familj är närvarande. Vi håller förhållandet hemligt eftersom vi vet att den är fel. Han är trots allt över 30 år och jag är minderårig. 
 
Mamma avslöjar oss
I början av av året som är 2001 händer något som gör att det kommer fram att jag har en pojkvän. Det sker på ett märkligt sätt som gör att jag upplever min livssituation som sinnessjuk. Det som händer är att min mamma har läst min dagbok. Jag har skrivit dagbok sen jag var 11 år. I mina dagböcker skriver jag om allt möjligt. Både saker som händer och saker jag känner. I just den här dagboken har jag skrivit om min pojkvän. 
 
Ett litet utdrag ur min dagbok:
 
" tisdag 5 december 2000
Just nu känns allting så jobbigt. Jag mår väldigt dåligt. Det känns som att jag snart inte kan ta fler motgångar. Det värsta som skulle kunna hända just nu är att mamma skulle få reda på det här med NN och berätta det för hela släkten och pappa. Jag tror inte att jag skulle klara av det. "
 
Jag är väldigt besviken på att mamma har läst min dagbok. Det värsta är hur hon väljer att använda informationen hon får från dagboken. Hon berättar aldrig åt mig att hon har läst min dagbok. Det får jag reda på genom min pojkvän. Det blir en väldigt konstig situation mellan oss tre. Min mamma och min pojkvän är i samma ålder och har ett förflutet som jag inte riktigt vet vad består i. Jag funderar på om de är kompisar eller har det tidigare varit något annat. Ibland känner jag mig väldigt utanför den gemenskap som finns mellan min mamma och min pojkvän. Mellan min mamma och mig blir situationen inte riktigt som mor och dotter utan jag uppfattar henne mer som en svartsjuk kompis. Den jag litar mest på i den här situationen är min pojkvän eftersom det är han som berättar det som jag uppfattar som sanningen. Det hela är väldigt komplicerat och det får olika konsekvenser. Min mamma kommer att berätta allt om mitt förhållande för min pappa. 
 
I nästa inlägg ska jag berätta mer om hur det var mellan mig och min pappa vid den här tiden. Jag träffade inte pappa så ofta och det här var i en tid då internet inte var vanligt. Vi hade den mesta kontakten på skolloven och sporadiskt via telefon. 
 
Fortsättning följer...
↧

Inspiration för pysselrummet

September 29, 2014, 9:04 am
$
0
0
Lite inspirationsbilder för mitt pysselrum
 
Jag gillar gardinerna i bakgrunden och färgvalen. 
 
Bild: Flickr
 
Smart förvaring för pysselgrejer. Kanske något liknande skulle passa för allt mitt garn. 
 
Yarn Storage
Bild: Potterybarnkids
 
Love the yarn storage!
Bild: Curbly
 
Smart planerat med mycket arbetsyta och förvaring. 
 
Craft room/Sewing room
Bild: Meevee
↧

Skal

September 30, 2014, 1:12 pm
$
0
0
Veckans tisdagstema är skal. Idag tog jag en promenad ner till stranden. Där finns det en hel del skal från blåmusslor och snäckor som flutit iland. 
 
Man hittar ofta snäckskal på stranden. 
 
Det här är min tolkning av denna veckas tisdagstema. 
↧

Relationen mellan mig och min pappa

September 30, 2014, 2:09 pm
$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget Mamma avslöjar oss
 
Jag har inte berört min pappas roll under uppväxten så mycket. Det beror på att min mamma hade ensam vårdnad om mig och min syster vilket gjorde att vi inte träffade honom så ofta. Han har alltid varit en del av vårt liv men hans handlingar har inte alltid berört oss, då han bott långt borta och vi sågs sällan. Jag och min syster hade tidigt vant oss vid att åka till vår pappa på julloven och sommarloven. Av tradition firade vi två jular: en med mamma på julafton och en med pappa som pågick i mellandagarna. På sommarloven kunde vi stanna hos pappa en eller två veckor. 
 
Relationen mellan mig och min pappa
Vid den här tiden i min livshistoria är året 2001 och jag är 17 år. Det är en tid då jag upplever relationen mellan mig och min pappa som väldigt problematisk. Relationen har varit problematisk ända sen hösten 1994. Då blev jag utsatt för ett övergreppsförsök av en man som min mamma levde med. Efter det blev jag rädd för män och det kändes svårt att umgås med pappa. Det är inte bara jag som tycker att det är svårt. Pappa upplever mig som väldigt reserverad när vi träffas. Det finns också ett rykte om min pappa som kommer att leva kvar länge. Ryktet kommer att leva kvar ända tills jag är redo att dementera det. Ryktet säger att min pappa har förgripit sig på mig. Det stämmer inte alls för det var ju en man som min mamma levde med. Så länge ryktet fortsätter får det konsekvenser för relationen mellan mig och min pappa. När vi ses på Åland ser människor på honom med avsky i blicken. Om han kramar mig när vi skiljs åt så tittar människor på oss och tycker att han är äcklig. Han får också ta emot pedofilanklagelser. Han försöker säga att det inte är så men får ingen trovärdighet. Mitt beteende säger ju något annat. Jag känner fortfarande skam för det jag har varit med om och kan inte prata om det. Därför klarar jag inte av att dementera ryktet, inte ännu. 
 
När mamma avslöjar min pojkvän för pappa blir min livssituation ännu svårare. Det blir en hel del konflikter inom familjen. Situationen sköts på ett sätt som gör att jag känner ett svagt förtroende för vuxenvärlden. Jag märker allt mer att min familj är dysfunktionell och jag tröttnar på att leva så. I nästa inlägg tänkte jag berätta om min syn på tillvaron i en dysfunktionell familj. Jag slets väldigt mycket mellan olika värderingar, tankar och känslor. 
 
Fortsättning följer...
↧
↧

För 6 år sen

October 1, 2014, 6:13 am
$
0
0
För 6 år sen såg jag en annons i Arbetsförmedlingens Jobb på Åland. Det var ett jobb som ledare för Sottunga Lekskola. Jag såg det som en del av alla jobb inom barnomsorgen som jag sökte. Jag skickade in en ansökan utan att tänka desto mer på det. Efter ganska kort tid fick jag svar på ansökan och fick komma på arbetsintervju. Jag åkte ut till Långnäs. Jag hade fått instruktioner att jag skulle titta efter en grön bil på färjan. Jag såg den gröna bilen och fick prata med hon som ägde bilen. Vi satt i salongen på färjan och pratade om vad jobbet handlade om. Sen när vi kom till Sottunga fick jag följa med olika personer runt i bilar för att se arbetsplatsen och titta på bostadsalternativ. Jag fick tidigt veta att om jag ska ta jobbet måste jag bo på ön under arbetsveckorna. Det gick inte att åka hem varje dag utan bara på helgerna. 
 
Efter en eftermiddag med mycket intryck åkte jag hem till Mariehamn och försökte samla tankarna. Skulle jag ta jobbet eller inte? Jag diskuterade med olika personer för att få en uppfattning om vad som är rätt. Jag hade svårt att lita på min intuition. Det har jag alltid haft. Jag vill diskutera med andra för att få fram den rätta känslan. Det är inte alltid så att andra bestämmer åt mig utan snarare så att jag får mer tankar som hjälper mig att fatta rätt beslut.
 
Till slut bestämde jag mig för att ta jobbet. Jag fick hjälp av min mamma att ordna alltihop. Hon följde med och sov en natt med mig på ön innan hon åkte hem. När vi vaknade upp till min första arbetsdag var det den 1 oktober 2008. Idag är det på dagen 6 år. Mycket har hänt sen dess, men jag har aldrig ångrat beslutet att jag tog det där jobbet. Ett jobb på en ö jag aldrig tidigare besökt och där jag inte kände en endaste människa. Jag hade verkligen ingen uppfattning om Sottunga överhuvudtaget när jag kom hit för 6 år sen. Nu kan jag inte tänka mig ett liv utan denna underbara ö. På den här ön upplever jag mycket av det som jag saknat under de första 25 åren av mitt liv. 
 
↧

Färjstickningen

October 1, 2014, 10:13 pm
$
0
0
Den här stickningen påbörjade jag i juli. Då var tanken att ha ett handarbete som inte väger så mycket. Jag var nyopererad och svag samtidigt som jag blev rastlös av att gå hemma och inte kunna göra något. Nu har det blivit en färjstickning för mig. Jag stickar helt enkelt på den när jag åker med färjan. Den är lätt att ta med sig då den inte kräver en massa tillbehör. Ibland är jag trött på vägen hem efter en dag i Mariehamn. Då sitter jag i bilen och stickar tills jag är framme. Jag har kommit en bit på stickningen nu. Snart är det dags att maska av för axlarna. Det blir troligtvis en kofta. Jag har inte använt ett mönster utan utgår från min kropp och låter stickningen bli lite som jag känner för. Jag stickar i vitt mohairgarn och gör ett patentmönster. 
 
Jag stickar i vitt mohairgarn. Längst ner är det en resårkant och sen stickar jag i patentmönster.
↧
Search

Min dysfunktionella familj del 1

October 2, 2014, 4:21 am
$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget Relationen mellan mig och min pappa. 
 
Året är 2001 och jag har ledsnat på att bo hemma. Det går inte att prata om saker i min familj. När vi pratar om saker som händer är fokuset alltid riktat på helt fel saker. Det känns som att man vill att jag ska skämmas och känna skuld för allt som händer. Jag får ofta höra att jag gör fel. Ofta projiceras mina brister genom de vuxna. De skuldbelägger mig som en försvarsmekanism. Jag märker tydligt att det är så det ligger till. Många gånger undrar jag varför de vuxna saknar självinsikt och hur de kunnat bortse från allt de själva gjort. Det saknas trygghet och sunda värderingar i min familj. Jag hoppas att det ska bli bättre men allt blir bara värre med åren. Jag känner att jag inte kan göra något åt situationen. Det är fruktansvärt att växa upp i en tillvaro som präglats av missbruk, våld och psykisk ohälsa. Det enda jag kan göra är att lämna allt och försöka bygga upp mitt egna liv.
 
Under sommaren 2001 kommer jag att flytta hemifrån. Innan dess försöker jag mest bara att stå ut i min dysfunktionella familj. I min familj är det flera relationer som är dysfunktionella. Det är inte bara personerna som har brister utan det är även saker som framkallas i mötet mellan de olika individerna. Man skulle kunna betrakta det som en giftig orm. Man bör undvika giftiga ormar för de kan aldrig bli ofarliga. Det är inte farligt att se en orm men man bör veta om att man aldrig kan förändra en orm. Ormen i min familj symboliseras dels av den mix av personligheter som finns men också vad som uppstår i samspelet mellan dem. 
 
Liknelsen om att leva i en dysfunktionell relation
"Det var en gång en man som en kall vinterdag gick i skogen. Framför honom på stigen låg en giftorm, stelfrusen som en pinne. Mannen tog med sig ormen hem och lade den framför öppna spisen så att den skulle tina upp. Sedan värmde han lite mjölk så att ormen skulle ha lite och dricka när den vaknade. När mannen ställde mjölkskålen framför ormen, högg den plötsligt honom i armen och sprutade in en dödlig dos gift.
- Hur kan du göra så mot mig, hur kan du döda mig efter allt vad jag har gjort för dig, utbrast mannen. 
- Sluta gnälla, väste ormen. Du visste att jag var en giftig orm när du plockade upp mig. Vad hade du förväntat dig?" (T.Gorski, Tuva Forum)
 
Min mamma utnyttjar dagbokens innehåll
Det känns väldigt hopplöst att fortsätta bo hemma med mamma. Hon berättar för min pappa att jag har en pojkvän. Det känns väldigt fel att hon berättar det för pappa. Jag hade hellre sett att hon hade erkänt för mig att hon läst min dagbok. Då hade vi kunnat prata om hur hon kände för det hon har läst och hur det kom sig att hon faktiskt läste dagboken. Så blir det alltså inte. Jag lever i ovisshet om hur mycket hon har läst och hur hon har tolkat det hon har läst. Hon berättar saker som kommit fram i dagboken för andra vuxna, men pratar aldrig med mig om det. Jag känner mig besviken på min mamma. När hon berättar mina hemligheter för andra på det sättet hon gör känner jag mig också kränkt och sårad. Det är svårt att uttrycka mina känslor eftersom stämningen hemma är allt annat än tillåtande. Det känns som ett krig. Jag ser min mamma som en fiende och funderar hela tiden på hur jag ska kunna skydda mig från den utsatthet jag känner. Jag vill inte att hon ska läsa min dagbok igen och jag är trött på att bli kränkt hela tiden. Det jag också ledsnar på är alla hennes män som kommer och går i vår familj. Män som utsätter mig och min familj för hemska saker. 
 
En giftig orm kommer alltid att vara dödlig
Vid den här tiden uppfattar jag förhållandet med min pojkvän som att det finns mycket kärlek, men det är inte så. Jag tolkar situationen helt fel. Utifrån är det lätt att se vad som inte fungerar i vår relation, men jag uppfattar det inte så när jag lever i det. Jag tror att spänningen emellan oss är en del av kärleken men det är den inte. Vi har ett kärlekslöst förhållande. Vårt förhållande präglas mycket av hans självcentrerade sätt. Jag förstår att han har en narcissistisk personlighetsstörning och det känns som att han måste framhäva sig själv hela tiden. Jag förväntas vara tacksam över att jag får vara en del av hans farliga, spännande tillvaro. En tillvaro som allt mer kommer att präglas av våld och missbruk. Vid den här tidpunkten är jag van att se personer som är berusade av alkohol eller höga på droger. Det sker nästan varje helg. Jag provar aldrig själv för det är lätt att säga nej. Jag har en inre drivkraft om hur jag vill att mitt liv ska vara: en dröm om ett bättre liv. Jag tror att min inre drivkraft ska göra att jag kan förändra människor och deras beteenden. Jag tror att jag kan rädda mänskligheten, men jag har inte förstått att en giftig orm alltid kommer att vara dödlig. 
 
I min familj finns det flera dysfunktionella relationer. Mixen av olika personligheter och samspelen som uppstår där ingenting fungerar är det som bidrar till en destruktiv tillvaro. 
 
Fortsättning följer...
↧

Äntligen fredag

October 3, 2014, 7:21 am
$
0
0
Äntligen fredag eller vad man nu ska säga ;) Idag fick jag veta att mediskursen i vävning jag anmält mig till kommer att bli av i höst. Det ska bli kul att lära sig något nytt inom skapande :)
 
Sandstranden vid Kohamn. Närmaste stranden från mitt hem. 
 
När jag kom hem från jobbet så tog jag min dagliga eftermiddagspromenad. Jag samlar steg till Hälsostegen. Så nu är promenaderna nästan ännu viktigare än tidigare. Idag blev det en runda ner till närmaste stranden och sen via postlådan innan jag gick in. Nu blir det lite middag, sen ska jag träffa en som bjuder på födelsedagskaffe :) Ikväll sover jag borta men ändå på Sottunga eftersom det handlar om jobb. Det är nattvak då jag delvis jobbar inom äldreomsorgen. Jag kommer troligtvis ha min surfplatta med och mitt handarbete. 
↧
↧

Rosa (till förmån för Rosa Bandet)

October 4, 2014, 2:11 pm
$
0
0
Veckans tema i Fototrissen är rosa. Med tanke på vad min blogg heter är det kanske föga förvånande att ni ska få se mina rosa garnnystan. 
 
De här garnnystan är lokalt producerade. De kommer från Ulfsby gård på Åland. På Ulfsby gård finns en gårdsbutik där de säljer sina egna skinn, garner, styckdelar av gårdens djur och åländskt konsthantverk. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra med det här garnet som är fint, dyrt och närproducerat. 
 
Garn från Ulfsby Gård
 

Här ser vi en blandning av restgarner som jag fått i en påse med andra garner. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på med dem ännu. Det ceriserosa nystanet i mitten på bilden är restgarn från den här väskan. 
 
Diverse rosa restgarner
 
Det stora liggande nystanet är restgarn från den här babyfilten. Det rosaglittriga garnet i mitten har jag fått och vet inte riktigt vad jag ska göra med. Det är tunt, glittrigt och fint. Det tredje nystanet är ett bomullsgarn som är rester från en babyfilt i african flowers. 
 
Tre ljusrosa nystan
 
Det här är min tolkning av denna veckas Fototriss. 
↧

Min dysfunktionella familj del 2

October 5, 2014, 3:02 am
$
0
0
Det här är en fortsättning på inlägget Min dysfunktionella familj del 1
 
I min dysfunktionella familj finns det flera personer som vill göra sig hörda. Det är svårt att synas i rampljuset när det är flera som strider om en plats där. Det känns ofta som att livet handlar om mina föräldrar. Jag får ofta uppfattningen att deras väg genom livet är den viktiga resan. Jag och mina syskon förväntas vara en del av det men våra personligheter hålls tillbaka av föräldrarna. Det beror på att våra föräldrar inte alltid har förmågan att vara de föräldrar vi behöver. 
 
Den frånvarande mamman
Jag upplever ofta min mamma som en frånvarande förälder. Det kan verka märkligt eftersom hon är den förälder jag sett mest av under hela uppväxten. Jag bor med henne, men hennes föräldraskap är väldigt frånvarande. Det finns något obehagligt i att ha en mamma som aldrig går att lita på. Livet har lärt mig att jag inte kan lita på att min mamma skyddar mig från faror. Hon vet om allt som händer mig men hon reagerar för långsamt. Ibland reagerar hon inte alls. Det känns stundtals som att hon projicerar sina brister genom mig. Min mamma skuld- och skambelägger mig ofta. Ibland pratar hon illa om mig fast jag är närvarande. Jag blir kränkt och jag upplever det hon säger som trakasserier. Det känns som att hon pratar om mig för att hon vet att jag inte kommer att säga ifrån. Jag är ofta tyst och försöker tiga ihjäl det provocerande beteende jag bemöts med. Ibland svarar jag undvikande. Inombords tänker jag att det blir värre om jag bråkar. Jag fortsätter drömma om att flytta hemifrån. Jag vill komma bort från allt utan att behöva bli osams. Det är svårt att lämna allt eftersom det trots allt är min mamma. En mamma som inte behandlar sina barn med respekt. En mamma som är frånvarande. 
 
Den rebelliska pappan
När min mamma berättar för pappa om min pojkvän blir det väldigt tungt för mig. Jag känner hela tiden en stress och oro. Jag tänker hela tiden på vad jag ska säga och hur jag ska bete mig. Jag är konflikträdd och vill inte riskera att avslöja något. Jag försöker tiga ihjäl situationen, vilket inte är så lätt med min rebelliska pappa. Min pappa är väldigt utåtagerande. Han har svårt att behärska sig. När känslorna tar över blir han våldsam. De kvinnor han har levt med får uppleva det fysiska våldet. Jag har sett saker hända mellan han och mamma. Pappa är dock aldrig fysiskt våldsam mot mig och min syster. Vi får istället uppleva det psykiska våldet. Han är ibland väldigt provocerande i samtalen med oss. Han har en aggressiv ton med ett mått av ironi.
 
När jag träffar min pappa blir skillnaden mellan mamma och pappa väldigt tydlig. Pappa är alltid väldigt konkret och säker på sin sak. Han tvivlar aldrig på vad hans ska göra. Han är självsäker och vet vad han vill. Han tror att han kan förändra världen hur lätt som helt. Han är en rebell som ifrågasätter den etablerade politiska ordningen. Min rebelliska pappa känner sig ofta som ett svart får men han vägrar känna sig som ett offer för att han inte är som andra. Han är helt säker på sina val oavsett om det handlar om klädstil, politik, karriär m.m. Min pappa känner sig aldrig skyldig till någonting. Det är alltid någon annans fel. Han har alltid gjort helt rätt utifrån sitt perspektiv. Problemet är att han känner en frustration när han ska få andra att inse det. Ett problem han ofta löser med våld. 
 
Min pappas konkreta personlighet skiljer sig väldigt mycket från min mammas frånvarande föräldraroll. När jag och min syster är hos pappa får vi vara barn. Även om hans ilska går överstyr ibland får vi ändå känna att han tar ansvar på ett sätt som inte existerar hos mamma. Hemma hos pappa är det han eller hans partner som sköter hushållet. Varken jag eller min syster behöver laga mat, diska, städa eller på något sätt bidra till hushållet. Pappa skyddar oss från kontakt med farliga människor. När vi är hos honom förekommer det sällan missbruk eller andra farliga situationer som är en del av vardagen hos mamma.
 
Det finns brister i pappas föräldraskap som gör relationen dysfunktionell men jag kan ändå känna att han har en tydlig föräldraroll till skillnad från det jag upplever med mamma. I nästa inlägg tänkte jag berätta om hur vi barn präglades av att leva i en dysfunktionell familj. 
 
Fortsättning följer...
↧

En ny vecka

October 5, 2014, 12:16 pm
$
0
0
Så var den här veckan slut också. Jag tycker att det här veckan gick otroligt snabbt. Jag hann knappt med. Det känns som att veckan mest har gått i arbetets tecken även om jag hunnit med annat också. Veckan som börjar imorgon bjuder på en hel del trevliga saker. Det känner jag på mig.
 
Imorgon är det pensionärsträff här på Sottunga.  Då kommer det pensionärer på besök hit från grannkommunerna Kumlinge och Kökar. På tisdag efter jobbet ska jag gå till vävstugan för första gången. Vi ska reva, som det heter. Det är ett sätt att bekanta sig med vävningen lite innan kursen börjar på riktigt. Mediskursen jag anmält mig till heter Vävinspiration och börjar den sista söndagen i den här månaden. 
 
Min dagliga promenad ner till havet. Lite blåsigt idag. 
↧
Viewing all 779 articles
Browse latest View live
Search