På rad

August 31, 2014, 2:17 am

På min dagliga skogspromenad tänkte jag att jag skulle leta efter saker som är på rad i naturen. Det visade sig vara ganska svårt. Naturen formar sig på helt andra sätt, oftast i oregelbundna mönster. Det som jag hittade är skapat av människan.

Jag passerade åkrar där det låg inplastade höbalar. De var placerade på rad längs kanten.

I skogen finns en bro som består av störar som ligger på rad.

Elstolparna syns på flera ställen i skogen. De är uppställda på rad.

Det här är min tolkning av denna veckas Fototriss.

↧

Psykopaten

August 31, 2014, 9:40 pm

≫ Next: Början

≪ Previous: På rad

Det här är en fortsättning på inlägget I stormens öga.

Psykopaten

Det som har hänt är att min mamma sen en tid tillbaka hade träffat en ny man. De har varit tillsammans mindre än ett år. Han bor inte med oss men är ofta på besök. Till skillnad från de tidigare männen så är den här mannen varken våldsam eller har missbruksproblem. Han har andra problem. Han har psykopatiska drag.

Han berättar ofta om sina affärsidéer som ska göra han framgångsrik. En idé han tror på är en ny typ av kompost som han tror ska bli en storsäljare. Jag funderar ofta på vad han egentligen försörjer sig på. Det är mycket snack och visioner men aldrig några konkreta förankringar i verkligheten. Han verkar ganska lättlurad. Han köper alla märken han ser i TV-reklamen utan att blinka. Mamma säger till mig att han bara pratar om dyra tvättmedel och tandkrämer. När han sen inte har pengar till de viktiga sakerna i vardagen är det mamma som får ställa upp med pengar. Jag upplever att han parasiterar på vår familj. Han förväntar sig väldigt mycket men ger inte mycket av sig själv. Ibland får jag en slant av han. Han säger att han vill att jag ska unna mig något. Senare kräver han en tjänst i gengäld. Han ställer upp i en politisk valkampanj. Jag tror inte att han är intresserad av politik. Jag upplever att han bara vill visa upp sig. Hans politiska slagord är "Största erfarenheten av alla". Jag tycker att det är sjukt att man ens kan påstå något sånt.

Det sliter otroligt mycket på min familjs mentala hälsa att ha den här mannen i vårt liv. Jag säger till mamma flera gånger att jag vill att han ska lämna oss. Just den här sommaren när jag kom hem från sommarjobbet på lägret mådde mamma inte bra. Hon som tidigare varit så sprallig och högljudd har börjat bli lågmäld och tyst. Hon sitter ofta och gråter vid köksbordet. Jag tycker att det är jobbigt för jag vet inte hur jag ska hantera det.

En gång säger jag till henne att hon kan väl bara låta bli att öppna dörren nästa gång han kommer. Vi släpper inte in han säger jag. Vi låtsas inte höra eller vara hemma. Han kommer. Vi sitter tysta i lägenheten och låtsas som ingenting. Han börjar prata genom brevinkastet. Han kör sitt vanliga snack. Han ska övertala oss med kattungar och annat som vi vill ha. Hela hans person handlar om materiella saker. Han kan inte presentera sig själv utan att nämna varumärken och statusprylar. Mamma tröttnar på att han står och pratar i brevinkastet och släpper in honom till slut. Hon är trött och orkar inte strida mer. Vi är alla trötta på den här mannen.

Min mamma tar med oss till en familjeterapi. Mannen är också med. Det är meningen att vi ska säga vad vi känner och vara helt naturliga med det. Mannen sitter och ser viktig ut. Han har inga problem säger han i saklig ton. Jag säger att mitt problem är kopplat till honom. Vi går inte till terapin flera gånger. Det ger inget när han inte öppnar sig eller är villig att göra något åt situationen.

Det blir bara mer och mer tungt och slitsamt hemma. Jag är arg på den där mannen hela tiden. Jag har ledsnat på honom helt och hållet. Jag vill att han ska ut ur våra liv. Jag är sur på mamma för att hon de senaste åren lämnat mig ensam med mina systrar när hon vill ut och roa sig utan att jag vetat när hon ska komma hem. Jag har ledsnat på hela familjesituationen. Mamma mår inte heller bra. Hon har också ledsnat och orkar inte med allt längre. Detta leder till ett snabbt händelseförlopp som utvecklar sig under hösten. Min familj står nu inför en brytningstid.

Fortsättning följer...

↧

Början

September 1, 2014, 9:47 pm

≫ Next: Det kreativa kaoset

≪ Previous: Psykopaten

Virknålen och garnet har legat i sina obrutna förpackningar och väntat i drygt ett år. Varför har de väntat så länge? Jo, jag köpte det här garnet och virknålen för att jag skulle virka dukar åt en vän. Jag har aldrig virkat i den här stilen förut. Det finns tanter här på ön som har virkat hur mycket som helst i den här stilen men jag har varit lite rädd för att testa. Det verkar så svårt och pilligt. Därför har jag istället tagit tag i projekt där jag känner mig hemma som jag virkar i grövre garn. Jag har tidigare virkat med storlek 2,5 - 8 mm på virknålen. Den här virknålen är 1,5 mm. Läskigt värre :)

I höst har jag en plan att jag ska ta tag i saker i mitt liv. bl.a. att våga utvecklas inom handarbete. Att utmana mig själv i virkning är en början.

Fiskargarn, virknål 1,5mm och ett kopierat mönster ur en bok om virkning från 1970-talet

Det här är min tolkning av denna veckas tisdagstema.

↧

Det kreativa kaoset

September 3, 2014, 9:46 am

≫ Next: En katt bland hermelinerna

≪ Previous: Början

Gör din grej

Igår började jag på e-kursen Gör din grej. Jag har tidigare i sommar gått mini-kurs-varianten av den på 3 veckor. Den här kursen jag går nu är mer fördjupad och håller på i 10 veckor. Det är en helt otrolig kraft som öppnas. Kreativiteten flödar över. Jag jobbar med uppgifterna och tänker mycket på vad jag vill med mitt liv. Jag känner också hur jag gör saker mer aktivt för att nå mina mål. Idag har jag ritat upp min målbild för var jag vill vara om 10 veckor.

Kreativt kaos

Det känns som att jag hamnat i ett kreativt kaos. Jag hoppar mellan olika projekt beroende på vad som motiverar mig för stunden. Oftast fastnar jag i kreativiteten sent på kvällen vilket gör att jag somnar alltför sent.

Jag känner att jag borde utnyttja mitt kreativa rum mer. Nu sitter jag mest här och bloggar eller sköter andra ärenden på datorn. Jag har en massa tankar om det här rummet men det är en bit kvar tills det känns färdigt. Det är förvaringen det mest hänger på och att jag inte riktigt vet hur jag ska använda rummet. Jag sitter oftast med handarbetet i vardagsrummet nu.

De senaste dagarna har jag lagt mest energi på sängöverkastet, men nu är snart den mellanblå färgen slut. Då kommer jag att hoppa över till något av de andra projekten.

Här håller jag på att sy ihop en rad till sängöverkastet.

Den broderade doptavlan har fått vila sen jag bloggade om den sist. Jag tror att den så småningom kommer att få lite uppmärksamhet igen.

Huvudet saknas ännu, en hel del detaljer och namn,vikt,datum m.m.

↧

En katt bland hermelinerna

September 4, 2014, 6:33 am

≫ Next: Årets första kantareller

≪ Previous: Det kreativa kaoset

Det här en fortsättning på berättelsen om mitt liv.

Året är 2000 och jag är 16 år. Under våren går jag i nian och ska ta ett beslut om vad jag vill göra efter högstadiet. Det låser sig när jag ska fundera på utbildning. Det finns mycket som lockar men jag ser inte en framtid inom ett specifikt yrke. Jag har ingen tydlig bild av vad jag vill bli. Jag väljer att söka till Ålands Lyceum som är ett teoretiskt allmänbildande gymnasium. Det innebär att man inte får en utbildning men utan istället en allmänbildad examen som ger möjlighet till att studera vidare på högskola.

Under sommaren kommer beskedet jag kommit in på Åland Lyceum. Jag tycker att det känns skönt att veta vad jag ska göra de närmaste tre åren innan jag måste ta ett beslut igen.

Jag hör hemma i arbetarklassen

När hösten kommer och jag börjar på den nya skolan blir klyftan mellan min bakgrund och tillvaron i skolan stor. Den här klyftan har jag varit medveten om tidigare, men den blir tydligare i samband med att jag valt den här skolan. Jag kom från en kommunal skola där det fanns en blandning av barn från olika samhällsklasser. Jag har mina rötter i arbetarklassen. När jag börjar på Ålands Lyceum känner jag att blir ett arbetarklassbarn i en medelklasstillvaro med riktning mot överklassen.

Jag kommer från en arbetarklassbakgrund. Mina föräldrar är kroppsarbetare. Deras yrken utgör grunden för samhället. Jag tänker ofta på att det är min pappa som bygger arbetsplatserna där personer i medelklassen jobbar. När arbetsdagen är slut för många är det min mamma som städar arbetsplatserna. Min pappa är byggnadsarbetare. Min mamma jobbar med lite allt möjligt bl.a. städning eftersom hon saknar en avslutad utbildning. Mina föräldrar hade räknat med att jag skulle gå en kortare yrkesutbildning och därefter börja jobba. De har inga prestations- eller betygkrav på mig. Jag upplever att de tycker att arbete är viktigare än prestationer, men jag lockas inte av arbete, inte ännu. Jag vill gå i skola, lära mig saker på ett teoretiskt sätt och utvecklas som person.

En fin skola

Miljön i Ålands Lyceum andas en högre klass. Skolan har anor och betraktas som en fin skola. Man skulle kunna säga att det är Ålands finaste skola. Av de som inte går i den här skolan betraktas skolan som snobbig. I den här skolan går killar som har rosa skjorta och backslick. Här finns det också vanliga personer från medelklassen som strävar efter att gå på högskola. Den här skolan är överlag en skola som riktar sig till medelklassen och överklassen. Personer som inte söker sig en högre utbildning skulle nog inte söka sig till den här skolan. Det här är en skola för akademiker.

En katt bland hermelinerna

Jag hör hemma i arbetarklassen samtidigt som jag känner en längtan efter att studera på en högre nivå. Jag känner mig splittrad i min klasstillhörighet. Jag blir en katt bland hermelinerna. På dagarna befinner jag mig i skolan där jag trivs bland hermelinerna. Jag tror inte att någon vet att jag går hem till en brokig familj av katter varje dag. Jag skulle aldrig våga berätta hur illa ställt det är hemma. Jag skäms lite för vad som pågår. För mig finns det en mening med att vara katt bland hermelinerna. Jag har en längtan efter att ta mig till en högre klass och lyckas i livet trots de begränsningar som finns i min hemmiljö.

Här kommer låten Where do you go to my lovely med Peter Sarstedt. En gammal låt från år 1969 som jag gillar. Den handlar om en flicka som kommer från en enkel bakgrund och blir medlem av Europas jetset. Det finns en symbolik i låten. Man kan komma från en enkel bakgrund och ändå lyckas i livet. Tankarna om var man kommer ifrån kan man dock aldrig bli av med. De finns alltid där.

Den här hösten år 2000 när jag går första terminen på min nya skola är den mörkaste hösten hittills i min livshistoria. Allt börjar en dag när jag kommer hem från skolan.

Fortsättning följer...

↧

Årets första kantareller

September 4, 2014, 11:09 am

≫ Next: Kriget bryter ut

≪ Previous: En katt bland hermelinerna

Jag har haft planer på att gå i skogen och plocka bär i skogen, men än har det inte blivit av. Det regnade rätt mycket förra veckan och den här veckan har dagarna runnit iväg. Jag tänkte satsa på att ta med en korg och matsäck i helgen till ett område jag inte har testat tidigare.

Ikväll gick jag en kortare skogspromenad. Det känns som att sommaren har kommit tillbaka nu.

När jag kom ut från skogen såg jag en liten kantarell i mossan. Efter en stund såg jag flera. Det var så många att de rymdes i min ena hand. Det var tur att de inte fler eftersom jag annars inte hade haft något att plocka svampen i.

↧

Kriget bryter ut

September 5, 2014, 7:04 am

≫ Next: Sängöverkastet i blåvitt

≪ Previous: Årets första kantareller

Det här inlägget är en fortsättning på En katt bland hermelinerna.

Kriget bryter ut

Det är höst året 2000 och jag går första terminen på gymnasiet.

En dag i september när jag kommer hem från skolan möts jag av att mamma har packat sina väskor. Hon verkar ha bråttom hemifrån. Jag frågar henne vad som händer. Hon är stressad och säger att hon tänker åka till skyddshemmet. Jag blir chockad av synen samtidigt som jag är irriterad och besviken. Jag är trött på att vi ska åka till skyddshemmet varje gång det blir problem hemma. Jag har varit där så många gånger i mitt liv redan. Nu har jag ledsnat på det. Jag säger till mamma att jag kommer inte med den här gången.

Den här hösten förändras karaktären på mitt liv. Från att ständigt ha upplevt att jag levt ett liv på flykt från allt som pågår hemma tar mitt liv nu formen av ett krig. Ett krig som kommer att bli långvarigt. I början tror jag att det är mamma som är fienden. Jag betraktar henne som anledningen till allt ont jag varit med om under uppväxten. Därför väljer jag att stanna hemma den här gången. Jag tänker att livet ska bli bättre om jag får vara ifrån henne. Senare under hösten inser jag att det här kriget handlar inte om strider mot olika personer. Det här är ett mentalt och själsligt krig. Jag strider för rätten till ett värdigt liv. Den verkliga fienden är våld, missbruk och psykisk ohälsa.

Min mamma går med på att jag stannar hemma. Vi vet båda att jag är van att klara mig utan henne. Mina systrar följer med mamma till skyddshemmet och jag bor ensam kvar i lägenheten en tid. Min familj kommer inte att stanna på skyddshemmet så länge.

Min mamma lyssnade mycket på Abba när hon växte upp på 70-talet. Jag hittade Abba först genom olika coverversioner på deras låtar vid den här tiden i mitt liv. Senare hittade jag originalet och insåg att jag ärvt musiksmak. Här kommer låten Soldiers från Abbas sista album The Visitors.

En dag när jag har kommit hem från skolan ringer telefonen. Det är någon från skyddshemmet som ringer.

Fortsättning följer...

↧

Sängöverkastet i blåvitt

September 5, 2014, 10:59 am

≫ Next: Stormen som ödelade hela tillvaron

≪ Previous: Kriget bryter ut

Det här sängöverkastet jag håller på med är det största handarbetsprojektet jag gett mig på hittills.

Såhär ser sängöverkastet ut just nu.

Det kommer att bli ca 2 x 2 m stort. Jag virkar rutor enligt den här modellen som jag använt mig av ett tag. Sen syr jag ihop rutorna i rader med 10 rutor i varje rad. Till slut blir det en del som består av 10 x 10 rutor.

10 x 10 rutor

Jag ska göra 4 st delar bestående av 10 x 10 rutor som jag sen syr ihop med varandra. Därefter virkar jag en vit kant runt hela sängöverkastet som avslut.

Hittills har jag virkat en del och en halv. 2,5 kvar.

↧

Stormen som ödelade hela tillvaron

September 6, 2014, 9:37 am

≫ Next: Doptavlan som tar sin lilla tid

≪ Previous: Sängöverkastet i blåvitt

Det här är en fortsättning på inlägget Kriget bryter ut.

Året 2000 kan beskrivas som året då stormen drog in och ödelade min tillvaro.

Jag hade haft en period i slutet av högstadiet då det kändes någorlunda bra och lugnt i livet. Jag trodde att stormarna i mitt liv var över nu. Det gick bra i skolan och jag kände att jag på något vis stod ut med livet hemma. Jag hade en fin sommar med trevliga upplevelser såsom Bulgarienresan och det första sommarjobbet. Det var som att jag hade befunnit mig i stormens öga. När jag kom hem från sommarjobbet blåste det upp till storm. En storm som ökade i vindstyrka.

När hösten kommer och jag börjar på gymnasiet är jag så betagen av alla intryck av den nya skolan. Jag tror att vi är på väg mot bättre tider eftersom det inte flyttar in en man i vårt hem. Jag kan inte förstå eller ens ha en aning om vad som kommer att hända den här hösten. Jag förstår inte att stormen kommer att öka till orkanstyrka och ödelägga hela tillvaron. Det börjar med känslan av att kriget bryter ut. Jag tror att mamma och mina systrar ska stanna en kort period på skyddshemmet och sen komma hem. Så blir det inte.

En dag när jag kommer hem från skolan ringer telefonen. Det är från skyddshemmet. Det är en person som jobbar där som ringer. Hon vill att jag ska komma till skyddshemmet så hon får prata med mig. Jag säger att jag inte har tid nu. Jag har andra planer för kvällen. Hon hävdar att jag måste komma. Det är väldigt viktigt. Jag förstår inte vad som är så viktigt men jag tar mig till skyddshemmet. Jag får gå till ett rum och prata enskilt med kvinnan som jobbar där. En annan kvinna ur personalen följer också med till rummet.

Kvinnan som ringt till mig sitter mitt emot mig i rummet. Hon berättar att dom hittade min mamma helt utslagen på golvet. Mamma hade tagit tabletter i ett försök att ta sitt liv. Min mamma har nu förflyttats till en låst institution för psykiskt sjuka. Jag säger: "Hur länge ska hon vara där?" Kvinnan säger att det är på obestämd tid. Den andra kvinnan tar mig på axeln för att vända mig mot henne. "Jenny, förstår du vad som har hänt?" säger hon. Jag nickar och ser lite irriterad ut. Jag är inte ledsen för det här. Jag är besviken och arg. Jag är arg på att mamma ständigt gör såhär mot mig.

Under hela uppväxten har hon låtit olika typer av otäcka män stanna i vårt hem trots att hon vetat vad jag blir utsatt för. Hon har stuckit ifrån ansvaret för sina barn helt utan förvarning vid olika tillfällen. Nu har hon dessutom försökt att ta sitt liv. För mig är det ett slutgiltigt svek från henne. Min mamma har planerat att lämna mig med ansvaret för mina syskon för gott. Nu är jag riktigt besviken.

Det känns som att stormen gick upp till orkanstyrka och ödelade hela tillvaron. När jag återvänder hem efter det tunga samtalet till en tom lägenhet står jag i spillrorna av det som en gång var en helt normalt fungerande familj. Det är en hel del saker som måste organiseras när min mamma blir inlåst på en instituition på obestämd tid. Hur ska det gå för mig och mina syskon? Hur livet fortsätter efter det här ska jag berätta i nästa del av min livshistoria.

Fortsättning följer...

↧

Doptavlan som tar sin lilla tid

September 6, 2014, 12:15 pm

≫ Next: Mönster

≪ Previous: Stormen som ödelade hela tillvaron

Det tar sin lilla tid att brodera en doptavla. Idag tyckte jag att det flöt på rätt bra, men sen insåg jag att jag hade gjort några fel och fick ta upp tråden och göra om. Ett fel jag oftast gör är att jag har använt fel färg. Ibland kan det vara svårt att se om det är två nyanser som är nära varandra i nyans. Det händer också att jag räknat fel och gjort korsstygn i fel ruta. Då stämmer det inte när jag ska börja med nästa färg. Jag gör om och gör rätt.

Doptavlan som tar sin lilla tid.

↧

Mönster

September 6, 2014, 9:26 pm

≫ Next: Ta det lugnt och låta fingrarna jobba

≪ Previous: Doptavlan som tar sin lilla tid

Veckans fototrisstema är mönster. Det var ju väldigt passande. Jag pysslar en hel del med olika handarbetsmönster. Oftast använder jag färdiga mönster men ibland händer det att jag improviserar fram egna mönster. På sistone har jag fastnat mycket för blå toner. Jag virkar det här sängöverkastet och broderar den här doptavlan.

Idag tänkte jag visa er mina 3 blå plädar.

Den här pläden som har fodrad baksida är en massproducerad sak som jag fått i julklapp. Den är stickad i ett fint sicksackmönster. Jag blir lite inspirerad att lära mig mönstret och använda till ett mindre projekt. En matchande kudde till soffan kanske?

Den sicksackmönstrade pläden

Min mormor har stickat plädar till ett välgörenhetsprojekt som Emmaus har. Jag har sett flera såna här plädar. De har alltid samma intryck med de ihopsydda lapparna och är alltid lika stora. Det som skiljer dem åt är färgen eftersom de stickas i restgarn. Den här pläden har jag fått av min mormor eftersom den blivit över. Nu har hon övergått till att sticka yemenvästar.

Mormors stickade pläd

Den här pläden virkade jag förra sommaren. Den har jag själv hittat på mönstret till. Jag började med att virka en ruta av blå restgarner och sen virkade jag en till ruta med färgerna i motsatt riktning. De två rutorna blev grunden till hela pläden. Här har jag skrivit lite om den tidigare.

Min virkade pläd enligt egen inspiration

Det här är min tolkning av denna veckas fototriss. Hos Fototriss kan du just nu tävla om presentkort från Coolstuff.

↧

Ta det lugnt och låta fingrarna jobba

September 7, 2014, 10:26 am

≫ Next: Att få ett stadigvarande hem

≪ Previous: Mönster

Det blev ingen tur till skogen den här helgen. Jag var så trött igår efter arbetsveckan och sen dök det upp lite annat att göra. Idag har jag städat och tvättat kläder. Jag har också hunnit brodera lite. Det är skönt att bara ta det lugnt och låta fingrarna jobba samtidigt som jag lyssnar på poddar. Jag uppskattar verkligen tystnaden och lugnet härute på ön när sommar sakta övergår i höst. Det ger tid till eftertanke och den ro jag längtade efter alla de år jag bodde i stan.

Idag broderar jag hår.

↧

Att få ett stadigvarande hem

September 8, 2014, 6:17 am

≫ Next: Temperatur

≪ Previous: Ta det lugnt och låta fingrarna jobba

Det är först i år som jag börjar känna att jag har ett stadigvarande hem. Under hela uppväxten har jag flyttat jag runt och det har varit svårt att bli kvar någonstans. När jag fick jobb i Sottunga hösten 2008 behövde jag en arbetsbostad. Jag flyttade in i nedre våningen i Prästgården på ön. Där fanns det en liten lägenhet bestående av sovrum, badrum och kök. Ingången till huset var gemensam. På samma våningsplan fanns också församlingskontoret och pastorskansliet.

Prästgården i Sottunga

Jag lämnade min sambo och vårt gemensamma hem i Mariehamn under våren 2009 och flyttade till Sottunga helt och hållet. Jag tänkte att det var den sista flytten, men så började jag studera på högskola (som senare blev universitet) i Småland under hösten 2009. Jag behövde en studentbostad på studieorten. Jag flyttade runt totalt 3 gånger under hela utbildningen. Jag fick min examen i januari 2013. Samtidigt som jag hade en studentbostad i Oskarshamn ville jag inte säga upp mitt boende på Sottunga. Det var ju mitt paradis som jag alltid ville ha möjlighet att åka till. Därför pendlade jag mellan dessa orter. Alla pauser från studierna åkte jag ut till ön så ofta det gick.

När jag blev klar med utbildningen i januari 2013 återvände jag till Sottunga. Känslan kan beskrivas som total lycka. Där stod jag nu i mitt paradis med en avklarad universitetsexamen och ett nytt arbetsavtal. Under hösten 2013 föddes tankarna om att flytta till lägenheten i övre våningen på Prästgården. Den lägenheten hade stått tom en tid och var mycket större. Det var en en lägenhet med 2 sovrum, ett allrum, kök (med stort skafferi) och stort badrum + ett stort vindsförråd. Min tanke var att jag skulle få ett vardagsrum som jag saknat länge. Jag tänkte också att det andra sovrummet kunde bli ett kreativt rum där jag kan förvara mina pysselgrejer och ha en gästsäng när jag får övernattande gäster.

I december 2013 flyttade jag upp till övre våningen, men inredningslusten mattades av. Det var så mycket måsten kring jul och min 30-årsdag bl.a. Fokus låg på helt fel saker och jag var trött och orkeslös. Under sommaren när det fanns mer tid och frihet började inredningslusten vakna till liv igen och jag började känna att det här ska så småningom bli mitt hem där jag vill leva. Ibland ploppar det upp tankar om en ev. flytt. Jag vill absolut inte flytta mer. Det är mer så att jag tror att det är något som ska driva mig till det. Något svårt och hemskt som ska hända. Jag hoppas verkligen att det inte ska bli så. Här vill jag leva. Det finns en potential att göra något fint av mitt nya hem.

Gästsängen i det kreativa rummet

Köket

Det stora ljusa badrummet

↧

Temperatur

September 8, 2014, 9:54 pm

≫ Next: Min familj delas upp

≪ Previous: Att få ett stadigvarande hem

Den senaste vintern var väldigt mild. Det var knappt någon snö. Annat var det för några år sen. Då var temperaturen betydligt lägre. Plusgrader kunde man bara drömma om. Det var väldigt kallt och det var väldigt mycket snö och is.

Bilden är från den ökända vintern 2010 då skärgårdstrafiken införde isturlista.

Isturlistan infördes på grund av att isen var så svårgenomtränglig. Man kom fram men det tog längre tid än normalt. Det skorrade rejält i färjskroven.

Det här är min tolkning av denna veckas Tisdagstema.

↧

Min familj delas upp

September 9, 2014, 6:08 am

≫ Next: Jag planerar för årets julmarknad

≪ Previous: Temperatur

Det här en fortsättning på inlägget Stormen som ödelade hela tillvaron.

Ekonomin

Det underlättar jättemycket att jag får stöd och hjälp med olika saker i vardagen. När mamma åkte till skyddshemmet under hösten det där året 2000 och jag blev ensam hemma så skötte hon ekonomin. Hon betalade räkningar och jag fick pengar till mat med jämna mellanrum. När mamma nu är inlåst på en institution för psykiskt sjuka på obestämd tid kan jag helt plötsligt inte räkna med henne på något sätt. Det är andra vuxna som jag måste få hjälp av. Jag är trots allt bara 16 år, går första året på gymnasiet och kan inte försörja mig. Innan jag återvänder till lägenheten berättar personalen på skyddshemmet att de har ordnat med ekonomin. De ser till så att räkningarna blir betalda och jag får pengar regelbundet att köpa mat för. Personalen på skyddshemmet berättar också vad som kommer att hända med min familj under hösten. Min familj delas upp.

Min familj delas upp

Den här hösten delas min familj upp. Det började med att jag valde att sluta fly. Jag väljer att stanna hemma i lägenheten oavsett vad som händer. Alla inblandade vuxna går med på det. Jag upplever att det finns ett stort förtroende till min förmåga att klara mig själv. Det är bara jag som blir kvar i lägenheten den här hösten. Min familj delas upp och alla hamnar på varsin plats den här hösten.

Min mamma

Min mamma blir psykiskt sjuk den här hösten. Jag vet inte om det beror på mannen med de psykopatiska dragen eller om det är summan av alla män som kommit och gått under årens lopp. Det kan också vara något annat som jag inte känner till som driver henne till att försöka ta sitt liv. Det känns "bra" att hon gjorde det på skyddshemmet där hon kunde få hjälp. Jag vill inte tänka på hur det hade gått om hon hade gjort den någon annanstans. Nu får hon i alla fall vård på en låst avdelning på institutionen för psykiskt sjuka.

Min halvsyster

Sen flera år tillbaka är socialtjänsten inkopplad i vår familj. Det har varit av flera anledningar. Vi är en familj med många problem. Min mamma och min halvsysters pappa har ända sedan relationen mellan dem tog slut stridit om vårdnaden av min halvsyster. Efter en segdragen vårdnadstvist mellan min mamma och min halvsysters pappa får min halvsyster bo hos en fosterfamilj. Det konstateras tydliga brister i föräldraskapet hos båda föräldrarna. Min halvsyster har varit hos fosterfamiljen i kortare perioder före mamma blir intagen på institutionen för psykiskt sjuka. Nu blir det mer klart att min halvsyster ska växa upp i den familjen. Det här året fyller hon 5 år.

Min syster

Min syster flyttar till min moster som bor i närheten av vårt hem. Det är ett bra alternativ för henne eftersom det underlättar hennes skolgång. Hon bor där på obestämd tid i väntan på att mamma ska komma hem igen. Min syster fyller 12 år det här året.

Jag blir boende ensam hemma i lägenheten. Jag hade fått bo hos min moster om jag ville men jag känner så starkt att jag vill vara kvar hemma. När jag återvänder till lägenheten efter det omtumlande samtalet på skyddshemmet står jag i spillrorna av det som en gång var en normalt fungerande familj. Jag funderar på hur jag ska börja reda upp efter stormen. Man kan nästan ta på tystnaden i lägenheten. Under årens lopp har det utspelat sig både positiva och negativa händelser här. Det har alltid varit mycket liv och rörelse i vårt hem. Nu möts jag av en påtaglig tystnad. En tystnad efter stormen som har lagt sig. Stormen som ödelade hela tillvaron. Jag börjar sakta plocka upp spillrorna efter stormen.

Fortsättning följer...

↧

Jag planerar för årets julmarknad

September 10, 2014, 5:37 am

≫ Next: Jag plockar upp spillrorna efter stormen

≪ Previous: Min familj delas upp

Nu har Almas hantverk o galleri där jag ställer ut mina handarbeten stängt för säsongen. Jag sålde inte lika mycket i år i jämförelse med förra året. Det har inte varit lika mycket folk som har kommit till galleriet. Det verkar också som att stickat/virkat har inte varit så populärt i år till skillnad från förra året. Igår fick jag den sista betalningen för säsongen på det som jag fått sälja i sommar av M som är en av medlemmarna i Almagruppen. Hon sa att jag kan börja planera för julmarknaden nu för där finns det en möjlighet att sälja lite handarbeten.

Jag har inte ställt ut på julmarknaden förut eftersom jag alltid börjat försent med handarbeten till den. Jag vill visa handarbeten som har ett jultema och andra hantverk som passar som julklappar. Det kräver planering och tid. Jag borde börja den här månaden om jag ska hinna göra tillräckligt med saker för att fylla ett bord. Det är därför jag redan nu letar jag inspiration på sajten Pinterest och funderar på vad jag ska satsa på att göra. Jag vill skapa garnrelaterade hantverk, återbruk och julpyssel.

Följ Jennys anslagstavla christmas på Pinterest.

↧

Jag plockar upp spillrorna efter stormen

September 10, 2014, 10:00 pm

≫ Next: Ett liv i fred

≪ Previous: Jag planerar för årets julmarknad

Det här är en fortsättning på inlägget Min familj delas upp

Det är höst. Året är 2000 och jag går första året på gymnasiet. Min familj har nyss delats upp åt olika håll. Det har jag fått veta under ett omtumlande samtal på skyddshemmet där familjen bott en kort period.

När jag återvänder hem till en tom lägenhet efter det omtumlande samtalet på skyddshemmet är tystnaden väldigt påtaglig. Så länge som familjen var på skyddshemmet hade jag levt i tron att de snart kommer hem. Nu är situationen en helt annan. Nu lever jag i en tillvaro som är på obestämd tid. Jag hade inte brytt mig så mycket om att sköta hemmet när familjen åkte till skyddshemmet. Jag hade trott att mamma snart skulle komma hem och ta över hushållssysslorna. När det nu inte blir så ser jag hemmet med helt andra ögon. Jag ser tydligt spåren efter stormen och jag börjar plocka upp spillrorna efter den. Jag börjar reda upp hemmet när jag kommer hem den här kvällen. Jag ser ett berg av smutstvätt i badrummet och börjar sortera tvätten. Sen sätter jag igång tvättmaskinen. I köket ser jag den överfyllda diskhon och börjar diska. Sen fortsätter jag gå igenom lägenheten och städar under drygt en veckas tid. Det är väldigt tydligt att mamma inte har orkat sköta hushållsarbete på en längre period. Jag hittar högar av saker lite här och där. Jag ser olika saker som verkar ologiska. I badrummet finns det t.ex. många shampo- och duschkrämsflaskor och alla är påbörjade. Jag börjar använda en flaska i taget när jag duschar och slänger flaskor som blir tomma.

När jag har fixat upp lägenheten och det inte finns så mycket kvar att göra blir tystnaden ännu mer påtaglig. Då blir mitt fokus mer på kontakt med andra människor. Jag träffar kompisarna från högstadiet. De hälsar på ibland och jag hittar på saker med dem då och då.

Jag träffar också släktingar. Min mormor kommer och hälsar på ibland. Hon lagar middag och lämnar färdig mat i kylskåpet åt mig. En fredag eftermiddag kommer pappan i fosterfamiljen som min halvsyster bor hos och hämtar mig från skolan. Vi har kommit överens om att jag ska få träffa min halvsyster i hennes nya hem.

Den här låten släpptes år 1999 och spelades en hel del på radion och MTV under den här tiden. Det här är en höst med mycket intryck. Jag går från att vara arg och besviken på min mamma till att försöka anpassa mig efter de nya förutsättningarna. Min mamma har försvunnit mer och mer. Från att ha en dalande närvaro är hennes frånvaro nu mer talande. Mamma väcker mycket frågor men svaren är svåra att hitta.

En dag ringer min moster. Hon och jag åker tillsammans och hälsar på mamma på den psykiatriska institutionen där hon befinner sig.

Fortsättning följer...

↧

Ett liv i fred

September 12, 2014, 1:46 am

≫ Next: Doptavlan som jag syr i korsstygn på aidaväv

≪ Previous: Jag plockar upp spillrorna efter stormen

Idag har jag fått en ledig dag vilket känns otroligt skönt. Jag har blivit bättre på att bara slappna av när det blir lediga dagar och ta det lite som det kommer. Samtidigt är det bra om det finns en balans. Nu är det ett tag sen jag träffade släkt och vänner. Idag har jag bokat bilen på en tur och returresa med färjan till fasta Åland imorgon.

Långnäs hamn

Min mamma fyller nämligen 50 år och ska ha lite kalas. Med tanke på allt som har hänt i vår relation genom åren känns det lite overkligt attt ha kommit dit där vi är idag. Vi har fortfarande ingen normal mor-och-dotter-relation eller så kanske vi har det men rollerna har kastats om. Det finns en hel del saker att jobba på men kriget som bröt ut för 14 år sen är över nu och vi har överlevt.

Det finns en hel del tankar vid 50 som min mamma nu fyller. Jag kopplar ofta känslor och tankar till låtar som talat till mig genom livet. Här kommer Björn Afzelius Tankar vid 50.

Idag lever jag sen några år tillbaka på en ö i skärgården där jag inte har släktingar eller vänner från det förflutna eftersom jag vill ha distans till det som varit. Det finns personer och platser från mitt gamla liv som väcker starka negativa minnen. Minnen som jag har svårt att hantera. Här på ön finns trygghet, omtanke och positiva upplevelser. Här har jag friheten att vara den jag är.

Kohamn. Närmaste stranden från mitt hem. Bara några stenkast bort.

↧

Doptavlan som jag syr i korsstygn på aidaväv

September 12, 2014, 10:01 am

≫ Next: På den låsta avdelningen

≪ Previous: Ett liv i fred

Lite suddig bild och färgåtergivningen är sådär men det går framåt med broderiet. Jag vet att hon som beställt den här åt sin son längtar så mycket efter den :) Jag brukar skicka lite sneakpeaks på Instagram eller Facebook så hon får se hur det går ;) Nu har jag som mål att den ska bli klar den här månaden.

Doptavlan som jag syr i korsstygn på Aidaväv.

↧

På den låsta avdelningen

September 12, 2014, 8:23 pm

≫ Next: En virkad grytlapp på gång

≪ Previous: Doptavlan som jag syr i korsstygn på aidaväv

Det här en fortsättning på inlägget Jag plockar upp spillrorna efter stormen.

Det är fortfarande höst det där året 2000 när jag är 16 år och går första året på gymnasiet. Den här hösten är mörk och lång. Det blir mörkt tidigt på kvällarna och jag ser löven falla från träden och samla sig längs vägkanten när jag går den sista biten hem från bussen efter skolan varje dag. Jag träffar släkt och vänner då och då för att väntetiden inte ska kännas så ändlöst lång. Jag vet inte ens vad det är jag väntar på. Jag funderar på när mamma ska komma hem och hur det kommer att vara. Jag har knappt sett henne sen den dagen hon stormade ut ur lägenheten. Det var innan de första löven börjat falla. Hur mår hon? Hur har hon det där hon befinner sig?

Vi åker till institutionen för psykiskt sjuka

En dag ringer min moster till mig och frågar om jag vill följa med henne och hälsa på mamma. Jag följer med min moster i hennes bil. Det är bara vi två som åker ut på landet till institutionen för psykiskt sjuka. Institutionen ligger naturskönt lite avsides på landet vid en vägs ände med utsikt över en sjö. Jag stiger ur bilen och går tillsammans med min moster upp mot huvudbyggnaden där patienterna är intagna. Vi går in i byggnaden. Det är ett trapphus där. Det går att se in på avdelningarna eftersom det är glasdörrar med tjockt glas. På första våningen ser vi att det lyser och det sitter en sköterska i ett bås som vi får kontakt med. Hon följer med oss och visar vart vi ska gå. Vi går uppför trapporna två våningar till. Där låser sköterskan upp glasdörren och släpper in oss på de låsta avdelningen.

På den låsta avdelningen

Inne på avdelningen får vi träffa personal som berättar var mamma har sitt rum. Avdelningen består av en korridor. På den vänstra sidan finns ett kök och en matplats. På den högra sidan finns ett personalrum precis vid ingången till avdelningen. Sen öppnar sig ett vardagsrum ltill höger med utsikt mot sjön. Där kan man se på tv eller läsa böcker. Längre bort i korridoren ligger patienternas rum. Patienternas rum saknar dörrar och alla fönster är täckta med galler från utsidan.

När vi går förbi vardagsrummet påminns jag om att jag har varit här förut för några år sen. Då var det mamma, jag och mina systrar som var här och hälsade på min halvsysters pappa. Det var en tid då vi trodde att allt skulle bli bra igen. Jag vet att han satt där i vardagsrummet i såg på tv när vi kom dit. Han var helt lugn men när han såg att vi kom så kom det fram olika känslor. Jag minns inte exakt när det var men efter att han blev psykiskt sjuk fick han vistas på den här avdelningen. Han var inte intagen lika länge som min mamma nu kommer att bli.

Fortsättning följer i nästa inlägg.

↧