För mig som inte har gröna fingrar är det en stor konst att få en krukväxt att överleva. Jag tror att jag till och med lyckats döda ett par kaktusar, eftersom jag både vattnar för lite och för mycket.
MEN... för ett par år sen fick jag en krukväxt av min mamma. Hon garanterade att den skulle klara mina oömma bruna fingrar. Jag var skeptisk och tänkte att det här måste ju vara en speciell växt om den, enligt henne ska klara både uttorkning och massor med vatten.
Hur det har gått?
Jo, krukväxten har överlevt. Den får några blad som torkar ut ibland. Då tar jag bort dem och när den ser ut att vara på väg att dö ger jag den vatten. Varje gång repar den sig en period. Den har ett fat under sig som överskottsvattnet rinner bort på. Det blir lite vatten över, eftersom den får en full vattenkanna varje gång. Men den lever, överlever och har klarat sig år efter år.
Sen kanske den inte är den vackraste växten, men vackra saker har sällan överlevt hos mig. Det vackra är för skört. Kanske en symbol för det som varar i livet.
