Idag blåser det riktigt kallt, men det är skönt att det inte är minusgrader ännu. Jag tog färjan till fasta Åland imorse för jag hade en tid till terapin.
På terapin börjar jag kunna släppa känslan av skam som finns kopplad till ett minne från barndomen. Istället började vi idag bearbeta det här minnet, som är betydligt svårare att få grepp om. Där finns en känsla av besvikelse och en viss surrealism. Hände det faktiskt? Det är svårt att förstå trots att det var på riktigt. Mitt liv har förändrats mycket sen den tiden. För mig är det idag nästan ofattbart att det fanns en tid då jag levde i en tillvaro som var långt ifrån vad man kan kalla normal.
När jag åker iväg till staden sådär förvandlas jag till en typisk stadsmänniska som klär sig lite för tunt. Jag hade nog vantar och mössa, men borde ha haft utebyxor och tjockare strumpor kanske. Jag tänker ofta att jag bara ska springa runt och göra ärenden i staden och knappt vara ute. Fast jag "knappt är ute" hinner det nog bli kallt. Så skulle jag väl aldrig göra hemma i skärgården ;) Igår och i förrgår när jag var ut på långpromenader för att samla steg till Hälsostegen var jag minsann ordentligt klädd. Igår fick jag ihop över 14000 steg.
En promenad till det gamla fiskeläget Skage
Utsikt från Skage.
En annan del av utsikten från Skage.