Det här är en fortsättning på inlägget Valet mellan mardrömslandet och förgiftning.
Året är 2002. Jag är 18 år och går andra året på gymnasiet.
En ny bostad
Min hyresvärd säger under våren att jag så småningom måste söka efter en annan bostad eftersom eftersom hennes barn blir större och familjen behöver rummen på vinden själva. Jag vet inte hur jag ska få tag på en ny bostad och pratar med skolpsykologen om det. Skolpsykologen hjälper mig att hitta en bostad, men det blir på ett sätt som jag aldrig hade kunnat vänta mig.
Övertrampet
Skolpsykologen har en väninna som hyr ut ett möblerat rum i sin lägenhet till mig. Hon hyr ut rummet i andra hand.
En vårdag det här året som är 2002 sitter skolpsykologen, hennes väninna och jag vid köksbordet i lägenheten jag ska flytta till. Väninnan sitter och räknar upp allt som hon vill att ska stå i hyreskontraktet. Hon vill ha väldigt mycket detaljer inskrivet i kontraktet såsom diska och ta ut sopor. Skolpsykologen skriver noggrannt ner allt som väninnan säger i kontraktet. Det är verkligen fullklottrat med onödiga petitesser som vem som helst kan ta för givet. Jag skriver under kontraktet. Sen tar skolpsykologen hyreskontraktet. Hon säger att hon ska ta en kopia på det åt mig, men jag får aldrig se det där hyreskontraktet igen. Skolpsykologen har tagit det.
Jag upplever det som ett stort övertramp. Skolpsykologen har allt mer tagit över mitt liv. Det började med att hon fördömde saker som jag avslöjade ur min tillvaro. Jag upplevde att hon hade ett färdigt program över hur människor ska vara. Med tiden började jag märka att hon blundar för mina känslor. Det verkade viktigare för henne att följa sitt färdiga program och bestämma över mig. Hon gav mig böcker som hon tyckte att jag skulle läsa.
Jag är en skrynklig pappersboll som hon tänker försöka vika till en ask och fylla med de saker hon vill att den ska innehålla. Hon verkar inte bry sig om att pappret är känsligt och skört. Hon ser inte hur skrynligt pappret är och hon är inte det stöd jag behöver. Gång på gång ber jag skolpsykologen om råd eller hjälp i min livssituation men jag bemöts ständigt med märkliga budskap och osunda värderingar. Hon säger saker som t.ex. "man har valt att få de föräldrar man har". Jag tolkar det som att hon menar jag valt en uppväxt präglad av våld, missbruk och psykisk ohälsa. Det är svårt för mig att förstå när jag skulle ha tagit ett sånt beslut.
Nu har skolpsykologen dessutom tagit mitt hyreskontrakt. Det känns väldigt tröstlöst att försöka få hjälp av henne. Jag kämpar i motvind. Hur desperat jag än blir så bemöts jag på ett sätt som jag upplever som fel. I valet mellan mardrömslandet och en förgiftning tolkar jag henne som en del av förgiftningen. I min livssituation vid den här tiden är hon mitt enda hopp. När hon tog mitt hyreskontrakt insåg jag att hon är en energitjuv och att jag måste försöka bryta kontakten med henne för energitjuvar tar all energi och ger ingenting tillbaka. Inte ens ett hyreskontrakt.