Det här är en fortsättning på inlägget Min dysfunktionella familj del 1
I min dysfunktionella familj finns det flera personer som vill göra sig hörda. Det är svårt att synas i rampljuset när det är flera som strider om en plats där. Det känns ofta som att livet handlar om mina föräldrar. Jag får ofta uppfattningen att deras väg genom livet är den viktiga resan. Jag och mina syskon förväntas vara en del av det men våra personligheter hålls tillbaka av föräldrarna. Det beror på att våra föräldrar inte alltid har förmågan att vara de föräldrar vi behöver.
Den frånvarande mamman
Jag upplever ofta min mamma som en frånvarande förälder. Det kan verka märkligt eftersom hon är den förälder jag sett mest av under hela uppväxten. Jag bor med henne, men hennes föräldraskap är väldigt frånvarande. Det finns något obehagligt i att ha en mamma som aldrig går att lita på. Livet har lärt mig att jag inte kan lita på att min mamma skyddar mig från faror. Hon vet om allt som händer mig men hon reagerar för långsamt. Ibland reagerar hon inte alls. Det känns stundtals som att hon projicerar sina brister genom mig. Min mamma skuld- och skambelägger mig ofta. Ibland pratar hon illa om mig fast jag är närvarande. Jag blir kränkt och jag upplever det hon säger som trakasserier. Det känns som att hon pratar om mig för att hon vet att jag inte kommer att säga ifrån. Jag är ofta tyst och försöker tiga ihjäl det provocerande beteende jag bemöts med. Ibland svarar jag undvikande. Inombords tänker jag att det blir värre om jag bråkar. Jag fortsätter drömma om att flytta hemifrån. Jag vill komma bort från allt utan att behöva bli osams. Det är svårt att lämna allt eftersom det trots allt är min mamma. En mamma som inte behandlar sina barn med respekt. En mamma som är frånvarande.
Den rebelliska pappan
När min mamma berättar för pappa om min pojkvän blir det väldigt tungt för mig. Jag känner hela tiden en stress och oro. Jag tänker hela tiden på vad jag ska säga och hur jag ska bete mig. Jag är konflikträdd och vill inte riskera att avslöja något. Jag försöker tiga ihjäl situationen, vilket inte är så lätt med min rebelliska pappa. Min pappa är väldigt utåtagerande. Han har svårt att behärska sig. När känslorna tar över blir han våldsam. De kvinnor han har levt med får uppleva det fysiska våldet. Jag har sett saker hända mellan han och mamma. Pappa är dock aldrig fysiskt våldsam mot mig och min syster. Vi får istället uppleva det psykiska våldet. Han är ibland väldigt provocerande i samtalen med oss. Han har en aggressiv ton med ett mått av ironi.
När jag träffar min pappa blir skillnaden mellan mamma och pappa väldigt tydlig. Pappa är alltid väldigt konkret och säker på sin sak. Han tvivlar aldrig på vad hans ska göra. Han är självsäker och vet vad han vill. Han tror att han kan förändra världen hur lätt som helt. Han är en rebell som ifrågasätter den etablerade politiska ordningen. Min rebelliska pappa känner sig ofta som ett svart får men han vägrar känna sig som ett offer för att han inte är som andra. Han är helt säker på sina val oavsett om det handlar om klädstil, politik, karriär m.m. Min pappa känner sig aldrig skyldig till någonting. Det är alltid någon annans fel. Han har alltid gjort helt rätt utifrån sitt perspektiv. Problemet är att han känner en frustration när han ska få andra att inse det. Ett problem han ofta löser med våld.
Min pappas konkreta personlighet skiljer sig väldigt mycket från min mammas frånvarande föräldraroll. När jag och min syster är hos pappa får vi vara barn. Även om hans ilska går överstyr ibland får vi ändå känna att han tar ansvar på ett sätt som inte existerar hos mamma. Hemma hos pappa är det han eller hans partner som sköter hushållet. Varken jag eller min syster behöver laga mat, diska, städa eller på något sätt bidra till hushållet. Pappa skyddar oss från kontakt med farliga människor. När vi är hos honom förekommer det sällan missbruk eller andra farliga situationer som är en del av vardagen hos mamma.
Det finns brister i pappas föräldraskap som gör relationen dysfunktionell men jag kan ändå känna att han har en tydlig föräldraroll till skillnad från det jag upplever med mamma. I nästa inlägg tänkte jag berätta om hur vi barn präglades av att leva i en dysfunktionell familj.
Fortsättning följer...