Förra veckan jag gick på EMDR-behandlingen präglades av ilska och besvikelse som blommade ur det traumatiska minnet. Den här veckan har det varit helt andra saker som kommit fram. Jag känner panikångest och stark empati. Det uttrycker sig på olika sätt.
Panikångesten trycker och värker i bröstet och jag blir trött. Det känns outhärdligt och jag undrar hur jag ska överleva. Jag känner mig orolig och vet inte vad jag ska göra. Jag är rastlös samtidigt som jag är väldigt trött och slut i kroppen. För mig känns det som att en mental magsjuka. Jag är trött och vill vila men får ingen ro för att det snurrar så mycket inuti mig. Tankarna snurrar runt och gör mig illamående. Det känns som att jag vill kräkas ut allt det hemska genom tankar och känslor. Kanske är det en del av den helnande processen.
Den starka empatin kände jag bl.a. av igår när jag träffade min syster. Jag insåg hur hon försöker överleva dagarna trots att det finns mycket problem i hennes vardag som hon lider av. Jag kände hur jag tog på mig hennes känslor väldigt mycket. Vi promenerade genom kvarteren där vi växte upp. Vi mindes olika saker vi upplevt där. För henne som är yngre är minnena inte alltid lika tydliga som mina. Samtidigt har hon också andra upplevelser som jag inte delar. Det är svårt för mig att se hur hon lever kvar i en tillvaro som liknar den jag lämnat. Å andra sidan beundrar jag hennes mod att orka igenom dagarna med de problem hon har. Jag beundrar även att hon tidigare i livet har satt tydliga gränser mot andras beteende. Det är lätt att förstå hennes trötthet över att problemen inte tycks ta slut.
I kategorin Livet innan bloggen skriver jag om det som jag betraktar som mitt gamla liv. Ett liv som jag har lämnat för mitt nya liv med så mycket livsglädje, omtanke, trygghet och frihet. Förra veckan på EMDR-behandlingen skulle jag berätta om min trygga plats. Den trygga platsen är en viktig del i behandlingen.
I mitt gamla liv hade jag en plats dit jag brukade åka för att få en paus och andas ut när tillvaron kändes hopplös. Det var hit jag brukade åka. Igår återvände jag dit. Havet har alltid symboliserat frihet och drömmar för mig. Jag satt där och mindes hur jag haft det och tänkte samtidigt på hur långt jag kommit i mitt liv. Jag lämnade det gamla livet för något nytt och okänt som blev det bästa som kunde hända mig.
Den trygga platsen i mitt gamla liv. En plats där jag kunde få en paus från den svåra livssituationen jag levde i.