Mötet med mamma på institutionen

Det här är en fortsättning på inlägget På den låsta avdelningen. 

 

Min moster och jag har kommit till institutionen för psykiskt sjuka. Vi har blivit insläppta på den låsta avdelningen där mamma är intagen. Vi är på väg till mammas rum på avdelningen. 

Mamma sitter på sitt rum längst bort i korridoren. Hennes rum består egentligen av två. Först kommer vi in i ett rum som ser ut som ett litet vardagsrum med en sittgrupp. Vid fönstret står ett skrivbord. Från det här rummet finns en öppning till det som är sovrummet som är lite undanskymt. Det är meningen eftersom patienterna annars har total insyn. Alla patientrum saknar dörrar. Det är en chockupplevelse att träffa mamma. Jag känner inte igen henne alls. Hon liknar sig inte det minsta. Det är nästan så att min moster och jag tror att vi har gått fel, men responsen vi får gör att vi inser att det är vår släkting. Mammas hår har vuxit mycket och hon ser lite ovårdad ut. På hennes ansikte syns det att hon inte mår bra. Hon är blek. Hennes blick flackar och hon pendlar väldigt snabbt mellan olika känslor. Först är hon glad över att vi har kommit men det förbytts snabbt i att hon sitter och gråter över sin situation. Däremellan har hon redan hunnit uttrycka ilska och besvikelse. Hon säger att hon känner sig kontrollerad. Hon kan inte öppna ett fönster och hon saknar möjligheten att kunna stänga dörren till sitt rum. I nästa andetag säger hon att om hon bara kunde så skulle hon göra allt det där som personalen skyddar henne från. Hon vet att hon är farlig för sig själv. Det är väldigt svårt för mig och min moster att följa med i diskussionen. Vi hinner knappt tänka något innan mamma har börjat prata om något annat. 

 

Det är höst och snart är alla helgons dag här. Mamma och en annan patient vill baka en halloweentårta. Patienterna har möjlighet att vistas på en annan våning ibland. Den avdelningen är en plats för kreativitet och avkoppling. Det finns bl.a. ett bibliotek för patienterna om de vill sitta och läsa i lugn och ro. På den här avdelningen finns också ett kök för patienterna att använda för bakning eller matlagning. I köket har personalen valt bort alla vassa föremål och andra saker de kan skada sig själva med.  Även denna avdelning är låst vilket gör att de inte kan gå dit eller eller komma därifrån hursomhelst. De får tillträde av personalen och så får de hjälp att komma tillbaka till den ordinarie avdelningen när de är färdiga. Idag får min moster och jag följer med för att se hur det går för min mamma och den andra patienten när de ska baka. Mamma slappnar av och blir lite mer sig själv när hon får vara på den här våningen. Jag börjar känna igen henne. Det kan bero på att man får vistas ifred på den här avdelningen och göra vad man själv vill. Hon pratar lite mer sammanhängande och verkar gladare. Min moster och jag kan lättare att kunna hänga med i samtalet. Efter en stund lämnar vi mamma och den andra patienten här. Det verkar gå bra för dem så vi vill inte störa så mycket. Det är lättare att lämna mamma nu när hon verkar så inne i bakningen. Vi säger hej då och lämnar institutionen för att åka hem.