Det här är en fortsättning på inlägget I stormens öga.
Psykopaten
Det som har hänt är att min mamma sen en tid tillbaka hade träffat en ny man. De har varit tillsammans mindre än ett år. Han bor inte med oss men är ofta på besök. Till skillnad från de tidigare männen så är den här mannen varken våldsam eller har missbruksproblem. Han har andra problem. Han har psykopatiska drag.
Han berättar ofta om sina affärsidéer som ska göra han framgångsrik. En idé han tror på är en ny typ av kompost som han tror ska bli en storsäljare. Jag funderar ofta på vad han egentligen försörjer sig på. Det är mycket snack och visioner men aldrig några konkreta förankringar i verkligheten. Han verkar ganska lättlurad. Han köper alla märken han ser i TV-reklamen utan att blinka. Mamma säger till mig att han bara pratar om dyra tvättmedel och tandkrämer. När han sen inte har pengar till de viktiga sakerna i vardagen är det mamma som får ställa upp med pengar. Jag upplever att han parasiterar på vår familj. Han förväntar sig väldigt mycket men ger inte mycket av sig själv. Ibland får jag en slant av han. Han säger att han vill att jag ska unna mig något. Senare kräver han en tjänst i gengäld. Han ställer upp i en politisk valkampanj. Jag tror inte att han är intresserad av politik. Jag upplever att han bara vill visa upp sig. Hans politiska slagord är "Största erfarenheten av alla". Jag tycker att det är sjukt att man ens kan påstå något sånt.
Det sliter otroligt mycket på min familjs mentala hälsa att ha den här mannen i vårt liv. Jag säger till mamma flera gånger att jag vill att han ska lämna oss. Just den här sommaren när jag kom hem från sommarjobbet på lägret mådde mamma inte bra. Hon som tidigare varit så sprallig och högljudd har börjat bli lågmäld och tyst. Hon sitter ofta och gråter vid köksbordet. Jag tycker att det är jobbigt för jag vet inte hur jag ska hantera det.
En gång säger jag till henne att hon kan väl bara låta bli att öppna dörren nästa gång han kommer. Vi släpper inte in han säger jag. Vi låtsas inte höra eller vara hemma. Han kommer. Vi sitter tysta i lägenheten och låtsas som ingenting. Han börjar prata genom brevinkastet. Han kör sitt vanliga snack. Han ska övertala oss med kattungar och annat som vi vill ha. Hela hans person handlar om materiella saker. Han kan inte presentera sig själv utan att nämna varumärken och statusprylar. Mamma tröttnar på att han står och pratar i brevinkastet och släpper in honom till slut. Hon är trött och orkar inte strida mer. Vi är alla trötta på den här mannen.
Min mamma tar med oss till en familjeterapi. Mannen är också med. Det är meningen att vi ska säga vad vi känner och vara helt naturliga med det. Mannen sitter och ser viktig ut. Han har inga problem säger han i saklig ton. Jag säger att mitt problem är kopplat till honom. Vi går inte till terapin flera gånger. Det ger inget när han inte öppnar sig eller är villig att göra något åt situationen.
Det blir bara mer och mer tungt och slitsamt hemma. Jag är arg på den där mannen hela tiden. Jag har ledsnat på honom helt och hållet. Jag vill att han ska ut ur våra liv. Jag är sur på mamma för att hon de senaste åren lämnat mig ensam med mina systrar när hon vill ut och roa sig utan att jag vetat när hon ska komma hem. Jag har ledsnat på hela familjesituationen. Mamma mår inte heller bra. Hon har också ledsnat och orkar inte med allt längre. Detta leder till ett snabbt händelseförlopp som utvecklar sig under hösten. Min familj står nu inför en brytningstid.
Fortsättning följer...