Idag tog jag färjan över till fasta Åland. Jag har inte varit bort från ön sen jag kom hem från operationen. Det är över en månad sen. Det är lätt hänt att tiden går härute när det är så lugnt och skönt. Jag åker mest bort när jag har ärenden som kräver det. Jag har ju det mesta jag behöver här. Om det inte hade funnits butik eller post hade det kanske varit svårare. Då hade man behövt åka bort för att handla mat och hämta saker på postorder, men nu behövs det inte.
Idag hade jag några saker på agendan ändå blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Efter att jag åkt med färjan till Långnäs och sedan kört till Mariehamn hade jag mycket tid på morgon. Det är konstigt det där att man alltid upplever sig ha tid på morgonen och sen kör det ändå ihop sig tills dess att man ska åka hem...
Jag gick runt lite i stadsparken och strosade i väntan på att butiker skulle öppna. Mariehamn är lite av en sovstad. Butikerna öppnar först klockan 10. Det är alltid samma sak när jag tar morgonfärjan in till fasta Åland. Den färjan tar jag för att inte behöva vara borta hela dagen. Åker jag tidigt hinner jag hem till middagstid.
Stadshusbackens plantering
Stadshusbackens plantering
Stadsparkens springbrunn
Så öppnade butikerna. Jag skyndade mig till Therese broderi där jag köpte garn. Det turkosa och det vita garnet behöver jag till att kunna fortsätta med sängöverkastet. Det rosa behövde jag för att kunna färdigställa den här babyfilten.
Efter att jag handlat garn åkte jag till sjukhuset där jag hade tid för terapi. Det har varit mycket med min hälsa i sommar. Förra gången jag lämnade ön var jag också till sjukhuset. Idag var det inte min fysiska hälsa det handlade om. Jag ska fortsätta bearbeta mina traumatiska minnen. Jag har inte berättat så mycket om det förut men det är väl ingen större hemlighet att jag behöver gå i terapi. Det känns som att det kommer att bli bra fast det är en annorlunda upplevelse. Jag ska påbörja en behandlingsmetod som jag inte hört talas om förut. Jag kanske berättar mer om själva metoden senare. Vi får se.
Utsikten från väntrummet på sjukhuset är helt otrolig.
Efter att jag varit på terapi åkte jag och handlade mat. I butiken mötte jag min morfars syster som jag knappt sett sen hon var till Sottunga. Sen ringde jag till pappa. En anledning till att åka till Mariehamn var ju att jag skulle träffa honom. Han fyllde år i lördags. Jag har inte hunnit fira honom. Han mötte mig på ett café i staden där han bjöd på kaffe och bulle. Med sig hade han den ständiga följeslagaren.
Pappas bebis. Hon beter sig som en bebis fast hon har fött en kull valpar.
Sen hoppade jag in i pappas bil. Vi åkte och mötte min syster på hennes jobb. Pappa tyckte hon skulle sluta 25 minuter tidigare. Det tyckte inte hon. DÅ slog det mig att pappa fyllde år. Jag hade vetat det hela tiden men helt glömt bort att köpa present. När pappa och jag åkte till ett köpcenter utanför Mariehamn så gick han och handlade mat. Jag impulsshoppade en present och ett kort under tiden och hoppades att min syster hade slagit in 2 välartade barn i sitt paket...
Efter shoppingen åkte vi tillbaka till min systers jobb. Vi tog henne med oss och åkte till en butik där pappa gick in och köpte glassar åt oss. Sen satt vi i hans bil och åt glass medan han öppnade våra paket. Såhär firade vi alltså vår pappas födelsedag. Pappa skjutsade mig sen tillbaka till min bil som stod kvar vid caféet. Jag åkte ner till Långnäs och tog färjan hem. Färjturen tillbringade jag på bildäck i min bil med min färjstickning och en podcast.
Stickningen i vitt mohairgarn.