Det här är en fortsättning på berättelsen om mitt liv. Du hittar alla tidigare inlägg i kategorin Livet innan bloggen. I det senaste inlägget berättade jag om hur min bonuspappa hade förändrats och hur det ledde fram till den där dagen när jag kom hem från skolan och ambulansen stod på parkeringen. Nu ska jag berätta vidare vad som hände sen.
Ambulansen återkommer flera gånger av samma anledning. Jag berättade tidigare om hur aggressiv min bonuspappa hade börjat bli. Det skulle visa sig att det inte bara var vi barn som drabbades.
Min utsatta mamma
Jag hade fokuserat på hur jag upplevde situationen. Jag sa ofta till mamma att jag ville att hon skulle göra nåt åt det som hände. JAG ville slippa det som var jobbigt för mig. Det som jag inte tänkte på var att allt börjar ju med min mamma. Hon är ju den första en man skapar en relation till innan han blir involverad i vår familj. Om mannen är otrevlig, farlig eller på annat sätt obehaglig så är det mamma som upplever det först. Hon är den första som blir utsatt. Sen kommer jag Det är inte alla män som är våldsamma mot oss barn fast dom är det mot min mamma. Jag blir ett vittne till detta. Jag ser sällan något hända utan oftast är det så att hon berättar hon för mig vad som har hänt efteråt. Det har hänt i flera av min mammas tidigare relationer. Det händer den här gången också.
Vi flyr till ett skyddshem
En dag när mamma inte stod stod ut längre flydde vi till ett skyddshem för utsatta kvinnor. Vi bor där en tid och mamma får en plan för hur hon ska gå vidare i livet. Vi har vår lägenhet kvar under tiden vi är på flykt. Vi flyttar tillbaka till lägenheten när bonuspappan har lämnat den. När vi kommer tillbaka till lägenheten efter tiden på skyddshemmet är förhållandet mellan min mamma och min bonuspappa slut. När jag börjar åttonde klass på hösten 1998 är min mamma en ensamstående trebarnsmamma.
