Nu kommer fortsättningen på det förra inlägget. Ni ska veta att när jag sitter här och skriver ner hela historien om mitt liv så bubblar alla känslor upp igen. Jag kommer tillbaka till alla de här minnena och återupplever hur det var där och då. Under årens lopp har många sagt till mig att det är bara minnen och att jag ska vara glad att jag kommit vidare i livet. Jag är glad att jag kommit vidare men besvikelsen ligger där som en besk smak på det ljuva livet. Det känns orättvist att veta att man har bara ett liv och jag fick ingen normal barndom. Jag fick inte växa upp i ett tryggt hem. Spåren av det bär jag med mig för resten av livet. Ibland blommar minnena upp men idag kan jag se det lite ur ett annat perspektiv. Jag försöker förstå varför allting blev som det blev, men jag kan aldrig riktigt förstå. Att skriva det här inlägget var otroligt svårt. Jag ville att det skulle bli rätt. Jag vill inte att min mamma ska framstå som en dålig människa. Vi har haft väldigt kul också. Hennes handlingar har påverkat mitt liv och de handlingarna får stå för sig själv.
*tar ett djupt andetag* Nu fortsätter berättelsen om mitt liv.
Det ringde på dörren
En kväll ringde det på dörren under den där hösten 1994. Mamma öppnade och släppte in en man som hon verkade känna sen tidigare. Den här mannen var inte trevlig på något vis. Han hade ett grovt och vulgärt språk och han drack öl från morgon till kväll. Alkoholen gjorde att han förstörde mycket saker. Det var högst troligen han som sålde dopgåvorna som tillhörde mig och min syster för att få pengar till sitt missbruk. Under den här tiden var mamma redan tillsammans med en annan man som just då var på sjön och jobbade en längre tid. Den här mannen som nyss kommit in i våra liv får mamma att ringa till mannen på sjön och göra slut. Efter skolan brukade jag gå till fritids innan jag gick hem. Mamma jobbade mycket och efter jobbet hämtade hon min syster på dagis. När jag kom hem från skola och fritids hade mamma sällan hunnit komma hem. Det innebar att jag ofta fick vara ensam med den här mannen. En eftermiddag hände det värsta av allt. Den här mannen hade som jag tidigare nämnt ett grovt och vulgärt språk. Han var väldigt vulgär hela han. Den här eftermiddagen försökte han begå ett övergrepp på mig. Jag satt där hemma i soffan i vardagsrummet och såg på tv. Helt plötsligt kommer han och sätter sig i soffan bredvid mig och tar tag i mina båda händer som han håller fast med ett grepp bakom min rygg. Jag skriker: "vad gör du?!" Han slutar inte. Han försöker klä av mig. Jag får panik. Jag biter han i armen. Jag är 10 år. Jag har tandställning. Det blöder mycket i hans arm. Han släpper mig.
Lite senare kommer mamma hem. Mamma verkar inte ta det jätteallvarligt. Hon kanske gör det men jag kommer aldrig förstå varför han ändå stannar kvar i vårt hem dagar som blir till veckor och kanske månader efter den här händelsen. Jag är väldigt upprörd den här kvällen. "Hur ska jag kunna gå till skolan imorgon?" frågar jag mamma. "Jag har ju sugmärken och vi har gymnastik imorgon! Alla kommer att se det här!" Mamma förklarar för mannen att det här är ett problem. Det kommer ju att synas. Jag säger till mamma att jag vill att han lämnar oss. Mamma säger att det är svårt och nog inte går. Nästa morgon täcker mamma över det sugmärke som jag har på halsen med ett plåster. Jag går till skolan. Jag skäms. När barnen i skolan frågar om plåstret på halsen säger jag att det bara är ett sår eller att jag kliat mig på halsen. När jag ska duscha efter gymnastiken försöker jag hela tiden hålla för sugmärket som är nära mitt högra bröst. Egentligen har jag ju inte ens börjat utveckla bröst vid den här tiden men vi kan väl säga det som skulle bli ett bröst sen.
Efter den här upplevelsen kände jag mig inte trygg hemma längre. Jag var jätteglad över att få gå till skolan där jag visste att jag var säker. När jag kom hem efter skolan var jag ute och lekte ofta. Jag hade en klasskompis som bodde i grannhuset. Vi lekte ute på gården mycket i väntan på att mamma skulle komma hem. Varje gång en kompis ville bjuda med mig på något evenemang eller hem till sig tog jag chansen. Det värsta som fanns var ju att vara hemma. Ibland var jag dock tvungen att vara hemma med Honom tills mamma kom hem. Jag bet han många gånger och tackar gud för att jag hade tandställning. Han drog sig tillbaka tillfälligt då.
Hur tog det slut då? Jo, precis som den här mannen kom in i vår familj genom att ringa på dörren så skulle det ta slut genom en ringning på dörren. En eftermiddag när jag som vanligt var hemma ensam med honom ringde det på dörren. Jag gick och öppnade. Det var polisen. Dom hade kommit för att hämta honom. Han säger att han "inte gör en fluga förnär". Dom går ut med honom och åker iväg. Jag följer efter för att se vart dom tar vägen. Ute på gården står mamma och min ena moster. Jag fattar inte varför mamma inte kommit in. Varje minut ensam med den där mannen är ju en minut för mycket.