Nu fortsätter historien om mitt liv innan bloggen. I den här kategorins första inlägg berättade jag om vägen till Sottunga och min första blogg. Idag ska jag berätta om hur mitt liv tog sin början. Det är viktigt för mig att inte hänga ut någon i mitt privatliv. Därför kommer jag att fokusera på min uppfattning av det hela och hur det påverkat mig. Jag vill också undvika att tycka synd om mig utan försöka berätta hur det faktiskt var. Jag inspireras lite av Christian Falk. Hans sommarprat hade en hel del igenkänningsfaktor. Nu kör vi! ;)
Hur mitt liv tog sin början
Jag föddes i en kraftig snöstorm tidigt på året 1984 i en liten by på Åland. Den där snöstormen känns lite som en symbol för mitt liv. Det skulle komma att blåsa många kalla stormar runtomkring mig. Mina föräldrar var unga och jag var deras första barn. Min pappa började pendla till en stockholmsförort och jobba när jag var ett år. Mamma och jag flyttade till pappa när jag var två år. Vi bodde i en lägenhet i ett höghus på sjätte våningen. Livet flöt på där bland förortsbetongen. Jag började på dagis. En dag blev jag utkickad från samlingen på dagis för att jag pratade för mycket. Att prata mycket har kommit att bli en egenskap som definierar mig. Många tycker nog att jag bara pratar på. Just vid det här tillfället när jag blev utkickad minns jag att jag kände mig djupt orättvist behandlad. Det var ingen som bevakade mig just då heller. Alla satt ju på samlingen och jag var ensam i ett annat rum. Jag blev sur, gick ut letade upp min cykel och cyklade hem till mamma. Det här var år 1988 och jag var fyra år. Min mamma var hemma och gravid med mitt syskon. På sommaren det året åkte vi till Åland för att gå på min farfars begravning. (Farmor hade dött långt tidigare när min pappa var tio år.) På hösten det året föddes min syster. Min syster har alltså inget minne av varken farmor eller farfar. Vi brukade åka till Åland på somrarna för att hälsa på mormor och morfar. Ibland tillbringade vi även jularna hos dom.
Skilsmässan
När jag var sex år och min syster var två skildes våra föräldrar. Det var en sommarmorgon som jag vaknade och skulle gå till köket för att äta frukost. Jag tror att det var en söndag. Mamma och pappa sitter vid köksbordet. Då säger pappa att han och mamma ska skiljas. En låt som kommer till mig är Niklas Strömstedts Sista morgonen.
Jag har aldrig tagit skilsmässan särskilt hårt. Min syster minns knappt att mamma och pappa har varit tillsammans. Jag har alltid accepterat situationen som en helt normal konsekvens. Det kanske beror på att jag var så liten eller att det bara kändes helt naturligt. Efter skilsmässan levde jag och min syster med vår mamma. Vi träffade pappa också men vi hade inget typiskt "varannan-vecka-liv" mellan våra föräldrar. Vi bodde hos mamma och träffade pappa när det var möjligt. Vi levde det där livet i förorten. Ett liv med hiss till sjätte våningen. Ett liv där kulturkrockarna var många. 1991 började jag i ettan i en liten skola. I min klass fanns många olika kulturer. Ja, jag kunde ju själv betraktas som en invandrare. Det var jag ju faktiskt. Trots att det fanns mycket oroligheter i förorten med bl.a. kriminalitet och missbruk så var ändå det här de bättre åren av min uppväxt. Jag hade aldrig kunna ana vad som skulle hända senare i livet...